vill du dansa...
Jag satt på den inglasade verandan, räknade minuter tills hon skulle komma. Solen stod lågt i horisonten och det var kvällskymning. De senaste dagarnas överdrivna alkoholtintag gjorde att mina ögon sved och kroppen var trött, men adrenaliten pumpade runt i mina ådror.
Framför mig på den blåvitrandiga duken hade jag en engelsk däckareroman, mina ögon läste men ingenting gick egentligen in i huvudet. Min fokus låg helt någon annanstans, men jag behövde någonting att sysselsätta mig med. Nu när jag tänker efter minns jag inte ens vad boken hette, eller vad den handlade om, i sammanhanget är det irrelevant. Jag lyssnade mer spännt på den stundande ankomsten. Jag hörde när bilen svängde upp på infarten till det lilla röda huset, med de vita knutarna. Hon kom runt hörnet, hela världen stannade upp en sekund, eller två. Jag låtsades vara lite överaskad.
Efter ett tag så satte vi oss, jag öppnade en flaska Amarone-vin, till det kallskurna som hon hade med sig. Vi pratade, om livet, om oss själva, om allt som var väsentligt en ljummen sommarnatt. Lyckan var helt fullkomlig. Jag såg djupt in i hennes ögon, sa att de var de finaste jag någonsin sett. Hon rodnade lite.. jag log. Flaskan tog slut, vi öppnade den andra. Jag var så fascinerad av henne, av allt det hon har gjort, av viljestyrkan. Den fängslade mig och jag försökte hitta ord för att uttrycka mig själv. Vi var inga främlingar för varandra, alltid kändes så naturligt.
Sent på natten, när solen gått ner frågade jag:
- Vill du dansa tryckare?
'haha, mm.. visst', fick jag som trevande svar.
Jag tog min arm och lade den kring midjan, hon la sin arm över min rygg. Vi omfamnade varandra, och det var som att världen utanför inte fanns, som att allt tystnade runtomkring och gav oss tillåtelse... Vi dansade runt ett tag. Jag gav henne en puss på kinden, halsen. Jag blundade och önskade att det aldrig skulle ta slut..
den sommaren.
Framför mig på den blåvitrandiga duken hade jag en engelsk däckareroman, mina ögon läste men ingenting gick egentligen in i huvudet. Min fokus låg helt någon annanstans, men jag behövde någonting att sysselsätta mig med. Nu när jag tänker efter minns jag inte ens vad boken hette, eller vad den handlade om, i sammanhanget är det irrelevant. Jag lyssnade mer spännt på den stundande ankomsten. Jag hörde när bilen svängde upp på infarten till det lilla röda huset, med de vita knutarna. Hon kom runt hörnet, hela världen stannade upp en sekund, eller två. Jag låtsades vara lite överaskad.
Efter ett tag så satte vi oss, jag öppnade en flaska Amarone-vin, till det kallskurna som hon hade med sig. Vi pratade, om livet, om oss själva, om allt som var väsentligt en ljummen sommarnatt. Lyckan var helt fullkomlig. Jag såg djupt in i hennes ögon, sa att de var de finaste jag någonsin sett. Hon rodnade lite.. jag log. Flaskan tog slut, vi öppnade den andra. Jag var så fascinerad av henne, av allt det hon har gjort, av viljestyrkan. Den fängslade mig och jag försökte hitta ord för att uttrycka mig själv. Vi var inga främlingar för varandra, alltid kändes så naturligt.
Sent på natten, när solen gått ner frågade jag:
- Vill du dansa tryckare?
'haha, mm.. visst', fick jag som trevande svar.
Jag tog min arm och lade den kring midjan, hon la sin arm över min rygg. Vi omfamnade varandra, och det var som att världen utanför inte fanns, som att allt tystnade runtomkring och gav oss tillåtelse... Vi dansade runt ett tag. Jag gav henne en puss på kinden, halsen. Jag blundade och önskade att det aldrig skulle ta slut..
den sommaren.
Kommentarer
Trackback
