1.5 stil & klass

1.5 STIL OCH KLASS

Mannen gick genom stockholms gator, han hade tagit en taxi in mot stan bett chauffören att stanna på odengatan i höjd med vasaparken. Det var vår i luften, en klibbig söt doft av knoppar som höll på att spricka ut till vackra gröna blad. Solen var varm men luften fortfarande krispigt kall. Han älskade det svenska klimatet, det var en av anledningarna till varför han stannade kvar.

Han promenerade längs parken, såg barnen leka i de sista resterna av snön som täckte marken. Det är helt otroligt egentligen, han återkopplade till en diskussion som han och en god vänn till honom haft en halv livstid tidigare. Bara för att man blir äldre betyder inte att man får mer problem, det är snarare så att problemen som man hade när man var ett litet barn i sandlådan är lika stora i det subjekta perspektivet. Att bli berövad på sin spade som två-åring kan vara lika hårt som att bli lämnad av som största kärlek.

Lite längre fram i höjd med systembolaget stod en gammal dam, han gick fram och erbjöd sig sin arm över vägen. Hon accepterade, för honom var det en självklarhet - av respekt till dem äldre självfallet. Ja, vad hade stil & klass försvunnit, vart fanns moralen som förut var en så viktig del av samhället. Höviskheten? Att vara en riktig gentleman var tydligen helt ute ur tiden.

Nåväl, det var torsdag. Två dagar sedan fröken Skarps, för hans egna själv, upplyftande försvinnande. Dagens Nyheter hade skrivit någon halvsida om hennes försvinnande, liket var ännu ej upphittat, men blodspår hade hittats i området där hon senast synts, och enligt någon Bengt Karlsson på stockholmspolisen 'fortsätter spaningarna intensivt'.

Spana på du Bengt..

dödgrävaren pt.3

1.4 ATT SKRIVA EN TIDNINGRUBRIK, FÅNGAR INGEN MÖRDARE

Bengt Karlsson, vid stockholmspolisen, vaknar inte upp hemma hos sin hustru den här saliga morgonen. Nej herr Karlsson har nöjet att vakna upp brevid någon olustig liten lärka som han plockade upp efter hotellet igår natt. Alldeles för ung, alldeles för vacker. Förödande vacker låg hon brevid honom, han tittade på henne med avsky, reste sig upp och klädde på sig.

Dags att börja jobba, mobilen hade redan ringt två gånger. In i en taxi, först förbi sin kemtvätt, hämta ett par skjortor, sedan mot polisstationen. Bengt ringer upp den första missade numret '- mh, jobbade lite sent igår. ses ikväll'. De oändliga lögnerna, var aldrig några problem för honom. De honungdrypande sockrade lögnerna som hans fru svalde. Även om hon skulle veta, vad spelar det för roll? - ingen, för jag bryr mig inte. 'Ursäkta?', taxichafförens ögon möter hans genom backspegeln. - kör bara.. inga frågor.

Väl inne i bilen igen efter sin eskapad till kemtvätten så byter bengt skjorta i bilen, tar ett tuggummi och torkar ansiktet med en våtservet. Det är dags att börja jobba, göra det han är absolut bäst på. Till skillnad gentemot journalistpacket, att skriva en tidningsrubrik - fångar ingen mördare.

... men det gör jag, sa Bengt högt till sig själv när han steg ut genom taxin.

RSS 2.0