värmdö

Fotogen blandas med tomatbuskarnas syrliga doft på verandan, från den lilla fönsterglipan kommer en kall vindpust med mynta och höstäpplen insvept från trädgården. Det känns befriande att vara här ute, men med mycket känslor. Främst, alla kvällar jag, Olivier och Messi satt här ute och pratade om livet och kärleken.

Klockan var fyra på morgonen när jag och Olivier öppnade en till bag in box, 'okey, only 'til 04:30. Last glas, then to bed' - Självklart. Halvtimmen blev till en timme när vin och skratt ackompanjerade den stundande soluppgången. 'Joe le taxi, y va pas partout, y marche pas au soda...' Vanessa Paradis späda röst strömmade ur högtalaren. Tillslut gick vi och la oss, totalt utmattade men lyckliga.

Väggarna på Lilla Rucklan känner till alla hemligheter, om de kunde prata skulle de berätta ett epos om sommaren.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0