dödgrävaren pt.7
1.9 EN NATTLIG MATINÉ
Mannen klev in genom dörrarna på Hotell Anglais och möttes av ett myller av liv. Klientelet är givet, med en snittålder kring hans egna, fortfarande gamla dignitärer, reklamare, marknadspampar, säljare med sina bullriga manéer och överdådiga oinsiktsfulla självbild. Han knäppte upp rocken samtidigt som han stegade mot baren, 'en lynchberg lemonade' - absolut!
Han vänder sig runt och bejakar den stinna människosamlingen, musiken spelar en aningen högt för hans smak. Han tittar ner på armandsuret, 23:16. 'Natten är fortfarande ung', mumlar han fram för sig själv. - Visst är den? Mannen blir överumplad över att få ett svar på en fråga som bara var menad för hans egna öron, som att han trodde att ingen såg eller hörde honom. Han vänder sig till vänster och där står en tjej, något överförfriskad, men annars söt, dock ett kvivelaktigt klädval. Han nickar mot henne, och ler en aning. Hon tittar tillbaka med en gnista i hennes ögon, skrattar porlande och vänder sig om till sina vänninor.
Drinken läskar hans törstande strupe, han suktar efter mer, men hindrar sig själv. Det är snart dags att sätta sig i bilen hem till villan. Han står fortfarande och på avstånd studerar tjejen som han stött på tidigare under kvällen, fascinerande. I tankarna började han mäta ut hennes grav, besattheten tog över. Ur innerfickan tog han fram papper och penna, skrev ner något, knöglade ner papperslappen och lade ner den i kavajfickan.
På ena sidan baren ser han en gestalt som han känner igen den mediakåta kändispolisen, en polisens Thomas Bodström, rikskrims finest Bengt Karlsson. Han ler inombords, ser hur fyllehunden alldeles för snabbt dricker upp sin, av allt dömma, whiskey. Ofelbart klädd går han fram till en tjej och på ett närmast ogenerat sätt börjar prata med henne, hon gillar det. Han tar upp sin hand och lägger den på hennes axel, säger något och skrattar till. Han äcklas av dekadensen. Handen har förflyttat sig till midjenivå.
Mannen vänder sig om, går fram till tjejen med de gnistrande ögonen, och ger henne en lapp. Sätter på sig rocken, och fortsätter ut.
Nåväl, det blev en sen kvällsmatiné i varje fall.
Mannen klev in genom dörrarna på Hotell Anglais och möttes av ett myller av liv. Klientelet är givet, med en snittålder kring hans egna, fortfarande gamla dignitärer, reklamare, marknadspampar, säljare med sina bullriga manéer och överdådiga oinsiktsfulla självbild. Han knäppte upp rocken samtidigt som han stegade mot baren, 'en lynchberg lemonade' - absolut!
Han vänder sig runt och bejakar den stinna människosamlingen, musiken spelar en aningen högt för hans smak. Han tittar ner på armandsuret, 23:16. 'Natten är fortfarande ung', mumlar han fram för sig själv. - Visst är den? Mannen blir överumplad över att få ett svar på en fråga som bara var menad för hans egna öron, som att han trodde att ingen såg eller hörde honom. Han vänder sig till vänster och där står en tjej, något överförfriskad, men annars söt, dock ett kvivelaktigt klädval. Han nickar mot henne, och ler en aning. Hon tittar tillbaka med en gnista i hennes ögon, skrattar porlande och vänder sig om till sina vänninor.
Drinken läskar hans törstande strupe, han suktar efter mer, men hindrar sig själv. Det är snart dags att sätta sig i bilen hem till villan. Han står fortfarande och på avstånd studerar tjejen som han stött på tidigare under kvällen, fascinerande. I tankarna började han mäta ut hennes grav, besattheten tog över. Ur innerfickan tog han fram papper och penna, skrev ner något, knöglade ner papperslappen och lade ner den i kavajfickan.
På ena sidan baren ser han en gestalt som han känner igen den mediakåta kändispolisen, en polisens Thomas Bodström, rikskrims finest Bengt Karlsson. Han ler inombords, ser hur fyllehunden alldeles för snabbt dricker upp sin, av allt dömma, whiskey. Ofelbart klädd går han fram till en tjej och på ett närmast ogenerat sätt börjar prata med henne, hon gillar det. Han tar upp sin hand och lägger den på hennes axel, säger något och skrattar till. Han äcklas av dekadensen. Handen har förflyttat sig till midjenivå.
Mannen vänder sig om, går fram till tjejen med de gnistrande ögonen, och ger henne en lapp. Sätter på sig rocken, och fortsätter ut.
Nåväl, det blev en sen kvällsmatiné i varje fall.
Kommentarer
Trackback
