1.5 stil & klass

1.5 STIL OCH KLASS

Mannen gick genom stockholms gator, han hade tagit en taxi in mot stan bett chauffören att stanna på odengatan i höjd med vasaparken. Det var vår i luften, en klibbig söt doft av knoppar som höll på att spricka ut till vackra gröna blad. Solen var varm men luften fortfarande krispigt kall. Han älskade det svenska klimatet, det var en av anledningarna till varför han stannade kvar.

Han promenerade längs parken, såg barnen leka i de sista resterna av snön som täckte marken. Det är helt otroligt egentligen, han återkopplade till en diskussion som han och en god vänn till honom haft en halv livstid tidigare. Bara för att man blir äldre betyder inte att man får mer problem, det är snarare så att problemen som man hade när man var ett litet barn i sandlådan är lika stora i det subjekta perspektivet. Att bli berövad på sin spade som två-åring kan vara lika hårt som att bli lämnad av som största kärlek.

Lite längre fram i höjd med systembolaget stod en gammal dam, han gick fram och erbjöd sig sin arm över vägen. Hon accepterade, för honom var det en självklarhet - av respekt till dem äldre självfallet. Ja, vad hade stil & klass försvunnit, vart fanns moralen som förut var en så viktig del av samhället. Höviskheten? Att vara en riktig gentleman var tydligen helt ute ur tiden.

Nåväl, det var torsdag. Två dagar sedan fröken Skarps, för hans egna själv, upplyftande försvinnande. Dagens Nyheter hade skrivit någon halvsida om hennes försvinnande, liket var ännu ej upphittat, men blodspår hade hittats i området där hon senast synts, och enligt någon Bengt Karlsson på stockholmspolisen 'fortsätter spaningarna intensivt'.

Spana på du Bengt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0