it would change my mind

Det är underligt, hur jag kunde säga hej då till dig och räkna dig till ett av de bästa men endå sämsta förhållanden jag haft. När vi tittade på varandra, stora tårar på kinderna, rödsprängda ögon men fortfarande ett ton lättare. När du sa till mig 'jag orkar inte mer', jag tittade upp på TVn, Elfsborg - Hammarby, försökte vara stark men kände mig svag. 'Inte jag heller'.

Hur jag trodde att jag skulle slippa dig, glad att inte bli nertryckt av dina sarkasmer. Dina förväntningar var som ett dunbolster av kyla som bara tillintetgjorde min själ, millimeter för millimeter kände jag mitt alterego, min persona som ett icognito. De tusen kilo som nu lättade från mig.

Hur du kunde utnyttja mig så, och fortfarande gör. Bara för att jag låter dig göra det, bara för att jag någonstans hoppas att du ser mig och allt runtomkring dig på ett annorlunda sätt.

Du kanske tror att jag överreagerar, tar sager och ting som bagateller.

Det är bara jag som ändras inte du. hej då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0