rienzburg

Tapas ska väll vara trevligt att äta, eller?

Idag var den yngre generationen av släktskapet samlat för födelsedagsfirande. Ja, eller släktskap och släktskap, jag har ingen hel familj i Sverige förutom min älskade far och mor. Min familj i Sverige består av min gudfar Walter, mina halvsyskon Putzi och Max, samt deras halvsyster Suzanne samt barn Linn och Tom samt Li och hennes hund Oda (måste nästan lägga till henne till familj). Nästan halva av denna härliga skara fyller år i juni, och nu blev det födelsedagsmiddag på Mamas & Tapas.

Meeen, njae.. Jag har ett favorit ställe på södermalm, som jag kan proma för varje dag i veckan, året runt: Tvärsöver på Bondegatan 2C - tvärsöver La Cocaracha. Nog om denna sidoberättelse...

Efter några hetsiga öl på Snaps, där även en åsiktspolitisk debatt mellan mig och en bekant mot socialisterna bröt ut, tog jag mig Mamas & Tapas. Jag glad i mig själv och mina medmänniskor entrar varpå en kola-slash-anabola stinn slobodan-miguel hälsar mig välkommen på sitt speciella men fortfarande graciösa sätt:

- Har du bokat bord?
- Ja.. det har vi, kontrade jag försiktigt men utan att bli arrogant.
- Är du säker?

Nu blev jag lite konfunderad. Om jag svarar att vi har bokat bord, så borde vi antagligen på något sätt gjort det också? Det är inte så att jag svarar: Aråvisst serry, nej men jag sätter mig hos nån tjomme-svennebanans bord nere i hörnet. Således min konfunderande tanke: Vadå är du säker?!

- Ja, ett bord för tio, svarade jag sammanbitet.
- OKOK längt ner hörnet!

Li var försenad i vanlig ordning, inte något att vara förvånad över. Dock så meddelade vi vår absolut fantastiska servitör att grabbarna i garderoben var lite för bryska framtoningen. Middagen fortsatte smärtfritt. Vi hade en underbar spansk servitör som svarade varje sak vi sa, med ett tack.

- Två dubbel espresso och tre machiato
- Jacvisst
- Tack så hemskt mycket!
- Tack, tack.

Ljuspunkt. Maten var till och med helt bra (aldrig som Tvärsöver.. dock!). Problemen kom först när vi skulle bege oss därifrån. Jag skulle hämta ut vår jacka i garderoben, varpå andrej-garcia i sin enklaste form kastade fram meningen att vi skulle pröjsa en tia för varje jacka. Fine, en tia är en tia, inga problem med det. Saken var väll snarare, vem hade en ta på sig? Syster närmar en bartender och slänger fram kortet och säger snällt
-Kan vi ta ut 40 kronor till garderoben? varpå Leonid-Antonio hasplar fram att vi ska skriva det på kvittot. Problemet är att vi redan betalt och dragit kortet, inget han verkar förstå tydligen och framförallt inget svar på frågan - Kan vi ta ut 40 kr på kortet? Tillslut blev han aggresiv och syster temperament dök upp (jag tackar min far för en nedärvd dignetet och intigritet som skulle göra Stalin svartis).

- Herregud vi har spenderat 3,000 kronor plus dricks ikväll och ni kan inte ens ta ut 40 kr till er garderob, vad är problemet?

Tillslut kom Andrej-Jesus fram och blåste av allt och bad om ursäkt, men nåväl.. som jänkarna skulle säga 'a little too late and a little to little'. Mamas & Tapas, får icke ett besök av mig och rent ut sagt blev jag irriterad från första sekund.

Ett plus är att Linn Syversen, min kusin, har färgat håret jättefint - Love it babe!

Nu ska jag sluta skriva, (reserverar mig för eventuella stavfel, inte mycket man kan göra intoxikerad)

Auf Wiedersehen