de ler mot mig

Nyss stod jag ute på balkongen. Krampaktigt höll jag tag i räcket och varvade ciggaretrök med hosta. Av någon slump tittade jag upp mot skyn. Mitt mellan molnens gluggar tittade en trött måne fram och gjorde sin närvaro känd, jag blundade och tänkte tillbaka.

Jag gillar stjärnor, alltid gjort. Som liten sparv kunde jag innan sängdags stå ute på balkongen, titta upp och förundras över de ljusprickar och konstellationer bland mörker som såg ner på mig. Mitt i natten, traskade jag tyst upp från min säng och gick ut på balkongen igen, förundrad över att jorden vridit sig runt sin axel och stjärnorna likaså. Jag log ikapp med stjärnorna, och drömmaren inom mig väcktes.

I lördags natt satt jag på den robusta trätrappen till min systers stuga på Värmdö. I min hand höll jag en hallondrink med färsk citronmelis från örtträdgården, ljuvlig. Jag tittade mot natthimlen och plötsligt fick jag samma känsla som jag hade när jag var liten. Stjärnorna föll på plats, mitt framför ögonen på mig - Jag log, och de log tillbaka

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0