rienzburg

jag minns en natt när jag seglade, åke gick upp till mig och pekade med hela handen, flinade och sa 'du.. stormasten ska vara mellan de två stjärnorna, då är vi på rätt väg'. sakta gled vi fram ljudlöst över vattnet. min hjärna stod på högvarv, adrenalinet tog ut tröttheten. efter några timmar byttes den stjärnklara, kalla natten ut mot en soluppgång, en efter en slocknade stjärnorna, och en orange värmande sol steg.

jag stod och myste uppe på däck, livet var så fulländat då. euforin steg.

1.7 BROTTSPLATSENS VIRTUOS

Bengt är tillbaka på brottsplatsen en gång till. Han går runt på den soluppvärmda asfalten, blodet är fortfarande inte borttvättat, det är som en mörk pöl på marken. Bengt backar två tre meter från buskaget och vägen, han står där och bejakar vägen och blodspåren som leder mot ängen.

'.. Så det var här som hon dog?'

Bengt slöt ögonen, bet ihop, kände hur ådrorna i pannan vecklades ut. Han hade fått en grön grabb direkt från polishögskolan, en sådan kille som försöker alldeles för mycket. - Johan?, försökte han med ett ansträngt leende. 'du vet Waynes Coffe som vi körde förbi på vägen hit? - ja. 'seså, fixar du en sallad till lunch. bra tack.' Slutdiskuterat. Irritationen växte inom honom, det fanns två starka anledningar. Sömnen, den ständiga bristvaran infann sig inte inatt heller. Hans självmedicinering av alkohol och porr i övernattningslägenheten - det var verkligheten. Han älskade sitt jobb, mer än någonting annat, arbetsmoralen var det aldrig något fel på. Den egna moralen kunde dock vara bristfällig. Hur mycket han än jobbade, långa arbetsdagar så kunde han endå inte somna, övernattningslägenheten var perfekt. Ibland efter något helrör whiskey kunde han lätt gå ner på gatan och köpa en studentska för natten. Det berörde honom ingenting att hans fru låg hemma i sängen och väntade, det förhållandet var dött. De senaste två åren har han fejkat en relation, det var enkelt. Bara komma ihåg alla viktiga datum, le, vara charmig och va bra skådespelare.

Bengt gick längs vägen, längs blodspåren, ut på åkern. Spåren efter Isabelle Skarp, 18 år gammal, var tydliga. Mördaren hade inte gjort någon ansträngning för att dölja spåren ut till graven. Man såg tydliga spadtag i marken, han hade verkligen begravt henne. Mordet måste vara överlagt, men det fanns inga motiv. Hon var populär, glad, skötsam flicka, oskuldsfull hästtjej. Men planeringen var oklanderig, mördaren hade väntat på henne i buskaget, gått rakt igenom, slagit till henne med spaden, jacken i pannan var tydliga. Enligt rättmedicinska läkarna var hon inte våldtagen. Hela scenariot snurrade runt i huvudet på Bengt ett varv till.

Hur hade han tagit sig till brottsplatsen? Vägen ligger enslig, en gångväg som ligger intill ett stort fält med en lövskog på ena sidan. De själva hade tagit bilen, parkerat och gått en bit. Men enligt vittnen hade ingen bil synts borta på vägen de parkerade på. Vilket egentligen tyder på att mördaren har en viss lokalkännedom. Vinden blåste igenom hans tunna kavaj, Bengt huttrade till.

Gröngölingen hade återvänt med lunch.

rädd att bli bränd

1.6 NÅGOT SÅ MEKANISKT

Mannen var nere i sin källare, lamporna lyste ett kallt vitt sken över det grönbruna stengolvet i rummet som var runt tjugio gånger tjugio meter. Från början hade rummet varit en vinkällare, men redan efter ett par år insåg mannen dess potential till att  byggas om till en verkstad. Det hade tagit ett tag att komma hit, dit han ville. Planeringen var minutiös, och i takt med att Skapelsen, Hon, blev färdig desto mer klar blev han på sin sak. Fascinationen att döda blev starkare för varje minut, döden var en kall vän som han älskade med passionerat. Han såg hennes ansikte framför sig, lilla fröken, hennes hår var silkeslent och blont. I början, sedan blodrött. I takt med musiken hade mannen grävt hennes grav omsorgsfullt, och helt sonika begravt henne. Den späda vackra kroppen. Han insåg att det snart var dags för ett mer bråd ond död.

I taket hängde ett par rostiga kedjor, vajrar, klossar. En gammal .357 motor från sin Camaro '71 hängde där, han hade renoverat den för hand. Snart var det dags att premiäråka för året. Strålkastare var riktade mot Henne, den själlösa varelse som tryggt fanns i hans famn, hans hem. Själlös, är det samma som känslolös? Med en skiftnyckel i handen gestikulerade mannen. Min empati sträcker sig långt under fascinationen för döden, men själen - det som gör mig till den jag är; har inget och göra med oförmågan att relatera. Svetshjälmen åkte på, svetslopporna dansade till ljudet av Chet Bakers kärleksfulla trumpet och mannen var uppslukad i stt arbete. Tio år hade han arbetat, från första biten av opolerad svart järn tills nu. Men snart var hon klar. Det var bara hydrauliken som krånglade, som saknades.

Han påminde sig själv att äta, hungern satte in. Han gick upp för spiraltrappan, knäppte av lamporna. Lät Skapelsen sova, hon såg trött ut. Lustigt att något så mekaniskt, han bringa så mycket... hm, ja känslor.

flamman ur ljuset på nattduksbordet var rödbruntfärgat av glaset, det valsade runt i det mörka sovrummet. skarpa kontraster formas på väggarna. ditt blonda hår faller ner på min mage, jag håller om dig hårt. en tår faller ner för min kind, av lycka. du kramar om mig hårdare, 'varför ligger du så långt ifrån?'. jag tar ett hårdare tag om dig, håller om dig. våra själar snuddar varandra, ljuset och mörkret möts. där och då, i en lägenhet i bromma, en sensommarnatt.

1.5 STIL OCH KLASS

Mannen gick genom stockholms gator, han hade tagit en taxi in mot stan bett chauffören att stanna på odengatan i höjd med vasaparken. Det var vår i luften, en klibbig söt doft av knoppar som höll på att spricka ut till vackra gröna blad. Solen var varm men luften fortfarande krispigt kall. Han älskade det svenska klimatet, det var en av anledningarna till varför han stannade kvar.

Han promenerade längs parken, såg barnen leka i de sista resterna av snön som täckte marken. Det är helt otroligt egentligen, han återkopplade till en diskussion som han och en god vänn till honom haft en halv livstid tidigare. Bara för att man blir äldre betyder inte att man får mer problem, det är snarare så att problemen som man hade när man var ett litet barn i sandlådan är lika stora i det subjekta perspektivet. Att bli berövad på sin spade som två-åring kan vara lika hårt som att bli lämnad av som största kärlek.

Lite längre fram i höjd med systembolaget stod en gammal dam, han gick fram och erbjöd sig sin arm över vägen. Hon accepterade, för honom var det en självklarhet - av respekt till dem äldre självfallet. Ja, vad hade stil & klass försvunnit, vart fanns moralen som förut var en så viktig del av samhället. Höviskheten? Att vara en riktig gentleman var tydligen helt ute ur tiden.

Nåväl, det var torsdag. Två dagar sedan fröken Skarps, för hans egna själv, upplyftande försvinnande. Dagens Nyheter hade skrivit någon halvsida om hennes försvinnande, liket var ännu ej upphittat, men blodspår hade hittats i området där hon senast synts, och enligt någon Bengt Karlsson på stockholmspolisen 'fortsätter spaningarna intensivt'.

Spana på du Bengt..

1.4 ATT SKRIVA EN TIDNINGRUBRIK, FÅNGAR INGEN MÖRDARE

Bengt Karlsson, vid stockholmspolisen, vaknar inte upp hemma hos sin hustru den här saliga morgonen. Nej herr Karlsson har nöjet att vakna upp brevid någon olustig liten lärka som han plockade upp efter hotellet igår natt. Alldeles för ung, alldeles för vacker. Förödande vacker låg hon brevid honom, han tittade på henne med avsky, reste sig upp och klädde på sig.

Dags att börja jobba, mobilen hade redan ringt två gånger. In i en taxi, först förbi sin kemtvätt, hämta ett par skjortor, sedan mot polisstationen. Bengt ringer upp den första missade numret '- mh, jobbade lite sent igår. ses ikväll'. De oändliga lögnerna, var aldrig några problem för honom. De honungdrypande sockrade lögnerna som hans fru svalde. Även om hon skulle veta, vad spelar det för roll? - ingen, för jag bryr mig inte. 'Ursäkta?', taxichafförens ögon möter hans genom backspegeln. - kör bara.. inga frågor.

Väl inne i bilen igen efter sin eskapad till kemtvätten så byter bengt skjorta i bilen, tar ett tuggummi och torkar ansiktet med en våtservet. Det är dags att börja jobba, göra det han är absolut bäst på. Till skillnad gentemot journalistpacket, att skriva en tidningsrubrik - fångar ingen mördare.

... men det gör jag, sa Bengt högt till sig själv när han steg ut genom taxin.

mad fer it!

lite träningsdagbok. mest egna anteckningar för att hålla koll på träningen och göra lite noteringar.

måndag:

Bänkpress
Uppvärmning - 10x40kg, 10x60kg
5x 80 kg
2x 85 kg
2x 90 kg
1x 95 kg
1x 100 kg fail
8x 60 kg
5x 70 kg
5x 80 (fail 5)

Hade inte en susning på 100kg, kändes riktigt tungt. testade och köra med lindor, kändes ovant. Fick inte riktigt till trycket mot stången, ska testa krilles handledslindor imorgon.

Startar upp min egna rörelse nu, ett litet kräng och däng bolag som jag kan fakturera från och plocka upp lite extra kulor. Vilket egentligen kommer innebära att jag kommer att arbeta mer än jag gör nu, men det spelar ingen roll så länge cashen rullar in.

Ska iväg och gymma med Kristofer aka Disco-Christer aka Kristos, Sumpans Slinka. Slick RICK!

Någon måste ju ta över när inte jag bor kvar i Sumpan.

Blundar i sängen och försöker erinnra mig vad jag gjorde förra alla hjärtans dag, det står blank still i mitt huvud. Året innan måste jag varit med Izabel, eller? Vet inte om det är sent på söndag, men min hjärna vill inte lyda mina befallningar. Jag ställer den en fråga, men får ingenting tillbaka. Räknar tillbaka på åren i mitt huvud.. Jajo, efter 5 minuters konsulterande med mitt alterego. Det här är då min andra Alla Hjärtans Dag som singel.

Det är inte så att jag brukar bli sentimental, eller nedslagen vid sådana kommersiella händelser, tvärtom. Handeln har skapat denna helg, för att den ligger perfekt mellan påsken och julen, allt för att hålla försäljningen uppe. It's a trick, it's always been. Men fortfarande betyder den här dagen mycket för många och det, mina vänner, kan man inte åsidose.

Jag har ett svagt minne, nu när vi jag ligger här och reflekterar över tillvaron, att förra alla hjärtans dag åt jag söndaglunch hos mamma och pappa. Drack ett par glas bra rödvin, en whiskey. Blev lite blarig, och skrev:

Morning has broken! Champagnefrukost med räktoasts som är formade som hjärtan. Sedan är det presentdags, smycken står för mitt hjärta till dig. Samt underbara 11 blodröda rosor (alla jämna tal står för vännskap). Sedan skulle det bli en lång myspromenad, helst i skog med ett skönt lugnt runtomkring.. [...] Och så skulle jag börjat på middagen, en fyrrättersmidedag. Förrätt, levermouse gjord på kycklinglever, bacon, lök, kapris, lite grädde som mixas ihop, detta serveras på en toast. Mellanrätt är kokta sparris med parmaskinka och balsamicoreduktion. Huvudrätt, entrecote med rostade rotfrukoter. Efterrätt är Bistro Sûds klassiker Gino, jordgubbar med vitchocklad - in i ugnen. Serveras med glass. Efter detta, en flaska champagne med massa prat, skratt och glittrande ögon.

 

till någon, spelar ingen roll vem det var till. Romantikern i mig talar. Det skulle jag fortfarande vilja göra.

Jag blir förvånad över att du visar så mycket av dig själv, exponerar dina handlingar till fullo. men egentligen vet man ingenting om dig, det är som att du är en själ som väntar på att den rätta ska upptäcka.

bag and tag.

Drömmen är nära, så gör mig till stjärna..

- Matthias, ere något mellan dig och henne eller? orden kommer så oförberett, hann inte tänka efter. Skrattar lätt lite nervöst, drar händerna genom håret och ruskar om. - För hon ser väldigt svartsjuk ut nu. Självsäkra leendet spreds på läpparna, huvudet låg på sniskan, tog ett steg fram, såg lite extra intresserad ut gav en kram, en lätt puss på kinden..

Nu, vänd dig om. Ridån går upp, det är dags för encore.

Bakom den söta, brända doften av rostat kaffe från rosteriet känner jag en doft utav våren. Ja, den har kommit, man känner det i luften. Jag känner det i kroppen.

kan väll inte säga att jag är förvånad att det slutar såhär, men det va inte alls vad jag förväntade mig. det är nog därför jag sitter här och inte ringer upp dig, men jag ska, lovar, vill bara att det ska kännas lite.

någonstans så saknar jag.

någonstans så saknar jag din aura, din själ, dina drucka ögon, ditt snea leende, din medömkande blick, din ilska.

hos mig skulle du alltid vara säker, sa jag och höll om din spruckna själ. du log mot mig, och höll om mig lite hårdare. jag öppnade upp mig själv för dig, alla mina känslor som jag hållt inne sedan barndomen forsade fram, ett emotionellt vattenfall. du tog emot det, den höstkvällen för två år sedan.

älskar hur det sprakar i cigaretten när man röker för att hålla kylan borta. check.

Roddat ihop en tight rödcurry och dricker lite öl med boysen, luren är som en kommunikationscentral. Mornin' glory, sovit ensam alldels för länge.

Lovat mig själv att inte dra en riktig fylla på helgerna, måste ha någon chans att vila upp mig. Ska börja träna imorgon, känns bra.

i'll be waiting, i'll be there. whenever you call me, i'll be waiting..

morgonlyrik innan jobbet. Lenny Kravitz

va ute en sväng igår med fanny, några glas bara. ni vet hur det kan va. snygg bartender, behövde bara ge mitt nummer.

vaknar utvilad idag, en dusch, en cigg, lite frullle. and now i'm on my way