rienzburg

jag har haft en väldigt framgångsrik vecka den senaste tiden, känner att jag behöver klargöra vad som har hänt.

- Pass. Jag gjorde ett nytt pass och legitmation i veckan. Jag påminner mest om en jugoslavisk bankrånare med för långt hår, som fått en smäll i nyllet. Utan att förstå varför ser det ut som att höger kindben är twice the size, som att jag hamstrat käk i halva mitt liv. Helt enkelt topp tio best-looking passfoton i världen. En fröjd för själen och ögat, som vår vänn Ranelid skulle säga. Jag lyckas med det förträffliga att missa öppettiden i fredags med 20 minuter, vilket kanske inte gör något då mitt gamla pass snoddes under helgen.

Vilket inleder passagen till nästa ämne

- Mobiltelefon och Taxi Sthlm. Tyckte Taxi Sthlm va ett av de bättre taxibolagen, tills att jag tappade min dyra HTC Desire i en sådan natten till söndagen. Taxichaffören bedyrar sin oskuld och säger att jag tappat den mellan taxin och hem, på fem meter det vill säga. Varpå jag känner att, jag ska fan sätta dit dig din jävla fitta. Och är det defakto så att jag misstagit mig och tappat telefonen i snön, så ber jag ödmjukast om ursäkt. men innan dess, i will fuckin' hunt you down.

- jag har köpt en julklapp som är oanvändbar. för att min vänn som hade min julklapp hos sig, helt sonika beslöt sig för att inte vara hemma. När vi hade kommit överens om något annat, vilket gjorde att min 'lilla-julafton' med familjen gick åt helvette. Och att jag var ett stort åtlöje, för att jag som enda medlem i släkten, _inte_ köpt en julklapp. Eller rimmat.

Apropå köpa, eller.. pengar

- jag sålde lite fonder. i onsdags, messi sa åt mig 'är det så smart och göra det på fyllan?'. Äsch sa jag och var övertygad om att jag gjort det tills pengarna inte kom in på kontot. Jag bestämde mig för att sticka in till en bank, och det visade sig att köpet inte gått igenom. När vi testade och sälja, fick hon felmeddelanden. Pengarna kommer således inte i tid tills att jag åker till Thailand på fredag.

Jag bryter snart, helt och hållet, ihop.

Mannen tittar upp mot skyn och låter ett skimmer av fin snö beröra hans varma ansikte. Skimret smälter nästan i samma ögonblick som det träffar ansiktet och vinden blåser bort dropparna från hans anlete. Natten är tung, och stjärnorna ler mot honom. Grannen står och röker på balkongen brevid. Granen står snett mitt på bakgården. Ångesten är lika stark som gårdagen. Känslorna finns där, men antingen hålls de tillbaka eller så inbildar sig mannen.

Tänk om det här är en illusion, tänk om allting spricker. Vem står där och tar emot mig? Jag är stark, vem är stark nog för mig?

i can count your tears just to stay around.

åh, vet inte vad som är med mig, åtaganden blir för mycket för mig. låter bloggen förfalla, fast passionen fortfarande finns kvar.

just idag vill jag bara vara sårbar, bryta ner mitt egna hjärta, låta spriten skölja bort mina brister. för just nu ser jag bara bristerna.

Peter Jörg Manfred Müller-Rienzburg, min far.

god morgon, ceylonté, löskokta ägg, lite fil och kanel- och kardemummadoftande müsli som min syster rostat. i bakgrunden går världskupppremiären i slalom, på bordet står mina ljus tända.

Idag är det fars dag, men som min far säger: Varje dag, är fars dag. Men jag tror att han blir glad när jag ringer och grattar honom, innerst inne. För han skulle aldrig erkänna det, min far.

Jag tror jag ringer honom nu.

PS. Jag vill även tacka herren för att Bröderna från Söder om Söder inte vann Cupguldet igår. Det värmer.

I fader, sonen och den heliga andens namn ska jag helga dig i vinets namn, rödvinet må flöda i våra strupar. Jag vill att du, herre, ska se över dina barn Matthias, Frick och Karlsson ty vi en dag komma i ditt rike.

Tills dess, skål. hej.

10 lax fattigare, men en thailandsresa rikare. du hittar mig pa koh racha yai.

Snart sticker du, och jag tog inte chansen att säga hej då. Kanske lika bra, vad vet jag.

hej då.

En oerhörd sliten kille, halvligger i Messis soffa. Elias ligger och har ont, är trött och omedgörlig. Bella och Emma sitter och äter grönsaker och kladd. Jag sitter här, och är lite glad. Sliten men glad.

Så är det bara, det är den mode idag. Ingen alkohol för mig idag, första fredagen på hur länge som helst. Men jag kan erkänna att det ryckte i sprittarmen tidigare ikväll, speciellt när det vankades biljard och god öl. Väntar på att luren kommer att ringa halv natten med överförfriskade underbara människor.

Känns bra. Har precis flyttat in i lyan på Blackebronx. Kan bli så att jag spenderar första natten där inatt. Lust att kika förbi? slå en signal, yes?

Skulle tigga sovplats, om det inte var så att Bella skulle krasha över

Var ute och rastade VDns hund på lunchen. min obekvämhet inför diverse djur kanske håller på att släppa, vem vet.

skulle kunna tänka mig att ha en hund, då och då. typ. eller nej, det skulle jag inte. men visst fan är han söt

Ibland har jag svårt att förklara allt för mig själv. Då analyserar jag.

Känner mig som Odysseus i Illiaden, jävligt tragikomiskt.

På något sätt var det skönt att träffa dig ikväll, du som endå varit jag. Har burit en stor bit av mig. Fast det var två år sedan. Då klarade jag inte mer, gick till någon annan. kvar stod du, medans jag gick i en ovisshet i en fruktgård. Ett dimslöje.

I tragedin, såg jag endå komiken, även fast jag inte skrattar åt den. Tragedin som låg kvar splittrad på marken, lät jag dig plocka upp skärvorna efter. Först långt efteråt berättade du, och då grät jag.

någonstans vid spy'ans bar vid fyra rycket, stod vi och kände något igen. Ungefär som att vi kunde umgås, igen.

Fast sen så tänkte jag efter. sa nej. nu sover jag på en bortglömd ikeamöbel, i väntan på att lägenheten jag flyttat in i ska bli klar.

PS
.. och så tänker jag på dig.. fast det egentligen är jävligt dumt, ja.. dig.. du vet.

morning has broken beautiful fools.

varit död, för min själs skull. blivit återupplivad med hjärtat i halsgroppen. varit lycklig, för alkoholens skull. varit trasig för samma anledning. dricka för att dämpa ångesten. dricka för att börja känna. vara melankolisk, fast jag egentligen mår bra.

varje andetag jag tar, gör jag för min egen skull. varje steg jag tar, gör jag för min egen skull. men, vill du inte andas med mig? vill du inte gå, därhän jag styr mina steg?

Jag var bättre på att gömma mig bakom min självbild när jag var yngre. De senaste minutrarna har jag ängnat åt att läsa igenom min gamla blogg http://godsgift.blogg.se, kanske en tre år gammal eller så. Självgod, cynisk och i-dont-give-a-fuck inställning på allting.

Helvette vad massa minnen som bubblade upp inom mig, sköna minnen. Minnen från en svunnen tid nästan. Inte att livet var okomplicerat, men jag levde lite för dagen - lite mer rock 'n roll.. Det har väll med saken att växa upp, att liksom ja..

Jag har ju tjackat en lägenhet, att jag mina vänner, har köpt en lägenhet. Det är smått en sensation för de som har kännt mig en längre tid. Men någonstans när jag läser inläggen känns allting så glorifierat, så underbart skönt och jag minns också saker som vi gjorde. Festerna man rockade, spriten som förtärdes.

Men fuckit, det är en tid som svunnit. Varför längta efter något man aldrig kan få tillbaka? Varför ändra något, när jag endå har det väldigt bra idag?

Vi färdas till fots ner längs en dammig grusväg, träden ligger tätt inpå oss. Stora ljusa lövträd smeker nästan våra kroppar medans vi halvt avklädda går vägen fram. Solen skiner och droppar av svett rullar längs våra kroppar, det är varmt men fantastiskt skönt. Odefinerbara ansikten i en mindre grupp, som traskar fram i ett lugnt tempo. Jag är dock stressad, vet inte varför.

Här har jag varit förut, tänker jag för mig själv när jag stannar framför en åker. Åkern är stor, med stora vita balar udda utspridda över hela fältet. Som en kil mellan skogen ligger fältet framför mig och sprudlar av liv och en stark grönska. I horisonten ser jag vattnet skymta, en ljusblå hägring. Vägen som vi färdats på har hittils varit helt rak men nu svänger tvärt till vänster och vi går längsmed fältet tills vi kommer till en bäck. Vi korsar bäcken och går rakt in i skogen, som är full av människor och liv.

Det är de vackraste människorna du kan tänka dig. Som ligger och solar, tittar mystiskt och med åtrå på mig. Skogen är runt en kilometer djup och trädkronorna högt upp, som att det skyddar från andra. Terrängen är kuperad med klippor och stigen går som mellan klipporna. Jag har kommit in i en egen egen hemlig värld, som bara få vet om. Efter runt 800 meter spricker skogen upp och träden börjar glesna, väl där nere ligger det en en sandstrand. Folk är nakna. Jag letar efter dig. Tittar ner på telefonen och ringer, inget svar. Jag ser bekanta ansikten, går dit. Känner igen drömmen omgivningen, här har jag varit förut. I det här magiska landet.

Vid strandbädden går en slingrande grund flod med sandstrand på båda sidorna, floden är runt 20 meter bred och man ser botten och alla fiskar och djur som leker i vattnet. På andra sidan ligger mer folk och solar och träden tornar upp sig bakom dem. Sist jag var här i mina drömmar simmade jag i vattnet, lekte, jagade dig. Var oskyldig.. Jag vill veta vad det här är för plats, vad är det för paradis?

Slår upp mina ögon, tittar på displayen..  "Money never sleeps, it's 6 o'clock bitch". Tittar ut på de vindpinande träden som vrider och kränger sig för vindens makt, regndroppar som bombaderar den redan blöta marken. Nej, imorse ville jag bara somna om... Ta med dig in i drömmen, och fortsätta leva paradiset på jorden.