landet

vilken jävla dag va, god morgon vänner. står i valet och kvalet med att sticka ut till landet över helgen, vi får se. den som har lust att haka får gärna slå en pling. peace

midnite

jag reste mig upp för att gå och fick ett jubel i gensvar.

it would change my mind

Det är underligt, hur jag kunde säga hej då till dig och räkna dig till ett av de bästa men endå sämsta förhållanden jag haft. När vi tittade på varandra, stora tårar på kinderna, rödsprängda ögon men fortfarande ett ton lättare. När du sa till mig 'jag orkar inte mer', jag tittade upp på TVn, Elfsborg - Hammarby, försökte vara stark men kände mig svag. 'Inte jag heller'.

Hur jag trodde att jag skulle slippa dig, glad att inte bli nertryckt av dina sarkasmer. Dina förväntningar var som ett dunbolster av kyla som bara tillintetgjorde min själ, millimeter för millimeter kände jag mitt alterego, min persona som ett icognito. De tusen kilo som nu lättade från mig.

Hur du kunde utnyttja mig så, och fortfarande gör. Bara för att jag låter dig göra det, bara för att jag någonstans hoppas att du ser mig och allt runtomkring dig på ett annorlunda sätt.

Du kanske tror att jag överreagerar, tar sager och ting som bagateller.

Det är bara jag som ändras inte du. hej då.

gammal poesi


I've could continue down the venue. pointless struggle, i'll just be mumblin'.

don't resist the temptation of liberation, freedom of soul an' mind.
empathized by the taste of wine.

Wine, blended with a sweet tear, take my hand my dear.
verge of extinction i'm a man on a mission.
grasping for much, salvated by your touch.

you come like a cocaine rush, left me trembling for more.

soffa & tapet


soffa


wallpaper

fyra dagar...

Fyra dagars hårt krökande sätter spår i kroppen, det funkar liksom inte. Kommer aldrig göra. Igår var undantaget, jag fick inte i mig någonting.

Någonstans vid kl 01, valde jag att åka hem från Messi. Hade haft det väldigt roligt. 515 från Dalvägen, plingade och hoppa av Sundbybergs Idrottsplats. Andades, kände den kyliga luften ner i mina lungor. Från hörlurarna strömmade John Frusciante 'the will to death is what keep us alive..' jag sjöng med någon vers, slutade för att tända en cigarett.

På krönet av tulegatan i höjd med Duvbo tunnelbanestation såg Duvbo villaområde så ensligt och tomt ut. Kommer du ihåg sagostunden man såg på TV när man var liten? där introt var en liten miniatyrvärld, som snurrade långsamt. En miniatyrvärld där ingenting, riktigt, är på riktigt. Den kvällen kändes som en kväll, som inte funnits. Benen bär mig fram, i ett behagligt tempo. Klockan är närmre två, men jag har inte bråttom hem.

'Ooooh, and who is gonna save you when i'm gone? and who watch over you? and who will give you strength when you're not strong. who watch over you when i'm gone away..'  Myles Kennedys röst talar till mig, jag tänker lite snabbt på kvinnor som svikit mig och som jag har svikit själv. Det här sveket, det är något som inte går att tvätta bort. Det finns alltid där. För hur man än försöker går det inte att tvätta bort det, du kan rannsaka dig själv, men du kan aldrig glömma. Något påminner dig alltid.

Messi sa igår att Ebba kanske skulle komma. Jag började le, skratta och tog en klunk på rosévinet. Nej, det gör hon inte. 'Prata aldrig om mig, inte med mig, nämn inte ens mitt namn', hennes ord ekade runt i huvudet på mig. 'Elias, sa du att jag var här eller?', 'Ja'. Jag kommer ihåg de sena samtalen, de sena utfrågningarna där jag satt och blånekade, ljög. Var inte tillräckligt stark för att vara ärlig, ville aldrig vara ärlig. Ville egentligen inte såra, men för varje lögn vred jag om kniven lite hårdare. Jag förstod inte.

Jag går Tulegatan ner, kommer ner till korsningen. Tittar efter bilar, men ser inte en levande själ ute. Kliver över gatan och in i villaområdet. Går mellan ståtliga 30-40tals hus, det doftade av trädgård, övermogna äpplen och fuktiga löv, en söt lite klibbig doft. Stjärnorna tittar ner på mig, medans jag lunkar fram i min minatyrvärld.

'an' if you want to be real deep, i hook you up with some peotry. roses are red an violet are blue, they both look pretty good but then so do you'. Jerry Hoff.. Jag har aldrig gett upp, kommer aldrig göra det heller. Men kärleken är en hård och obärmhärtig legoknäckt. Du vet inte vad som händer förrän du står där, nerkärad och förjävlig. Ditt egentliga enda hopp är att den är besvarad.

Är i höjd med brandstationen, sneddar lite över den lilla namnlösa parken. Skyndar mina steg lite, ryggen värker och jag vill ha en säng. Kommer hem, lägger mig i sängen, tänker på dig. Hopppas du mår bra..



Igår på vägen hem.

hovet kokade

Jag träffade upp Frick, Karlsson och Jocke Krull igår efter jobbet. Jag var lycklig, jag var berusad. Det var hockey. Adrenalinet, sönderskriken hals, sorg, kamratskap, kärlek. Vi höll om varandras ryggar, delade en sejdel med öl. Skålade och lovade varandra evig vännskap.

Att leva för att känna sig levande, att älska för att känna sig behövd.



mörkret omfamnar

- kan du se mig? sa den blinde till den döva.

när ögonen slås upp av en stark ångest, blir alkoholen den enda själsliga räddningen från första vakna sekunden och tankarna går igenom huvudet. de smsen som man skrev från rännstenen, telefonsamtalen. när huvudet rensas så vet jag inte ens om jag gjort bort mig.

sanningen är att jag vet inte ens om konsekvensen av mitt agerande. sanningen är att jag inte vet någonting, alls.


mamas & tapas

Tapas ska väll vara trevligt att äta, eller?

Idag var den yngre generationen av släktskapet samlat för födelsedagsfirande. Ja, eller släktskap och släktskap, jag har ingen hel familj i Sverige förutom min älskade far och mor. Min familj i Sverige består av min gudfar Walter, mina halvsyskon Putzi och Max, samt deras halvsyster Suzanne samt barn Linn och Tom samt Li och hennes hund Oda (måste nästan lägga till henne till familj). Nästan halva av denna härliga skara fyller år i juni, och nu blev det födelsedagsmiddag på Mamas & Tapas.

Meeen, njae.. Jag har ett favorit ställe på södermalm, som jag kan proma för varje dag i veckan, året runt: Tvärsöver på Bondegatan 2C - tvärsöver La Cocaracha. Nog om denna sidoberättelse...

Efter några hetsiga öl på Snaps, där även en åsiktspolitisk debatt mellan mig och en bekant mot socialisterna bröt ut, tog jag mig Mamas & Tapas. Jag glad i mig själv och mina medmänniskor entrar varpå en kola-slash-anabola stinn slobodan-miguel hälsar mig välkommen på sitt speciella men fortfarande graciösa sätt:

- Har du bokat bord?
- Ja.. det har vi,
kontrade jag försiktigt men utan att bli arrogant.
- Är du säker?

Nu blev jag lite konfunderad. Om jag svarar att vi har bokat bord, så borde vi antagligen på något sätt gjort det också? Det är inte så att jag svarar: Aråvisst serry, nej men jag sätter mig hos nån tjomme-svennebanans bord nere i hörnet. Således min konfunderande tanke: Vadå är du säker?!

- Ja, ett bord för tio, svarade jag sammanbitet.
- OKOK längt ner hörnet!

Li var försenad i vanlig ordning, inte något att vara förvånad över. Dock så meddelade vi vår absolut fantastiska servitör att grabbarna i garderoben var lite för bryska framtoningen. Middagen fortsatte smärtfritt. Vi hade en underbar spansk servitör som svarade varje sak vi sa, med ett tack.

- Två dubbel espresso och tre machiato
- Jacvisst
- Tack så hemskt mycket!
- Tack, tack.


Ljuspunkt. Maten var till och med helt bra (aldrig som Tvärsöver.. dock!). Problemen kom först när vi skulle bege oss därifrån. Jag skulle hämta ut vår jacka i garderoben, varpå andrej-garcia i sin enklaste form kastade fram meningen att vi skulle pröjsa en tia för varje jacka. Fine, en tia är en tia, inga problem med det. Saken var väll snarare, vem hade en ta på sig? Syster närmar en bartender och slänger fram kortet och säger snällt
-Kan vi ta ut 40 kronor till garderoben? varpå Leonid-Antonio hasplar fram att vi ska skriva det på kvittot. Problemet är att vi redan betalt och dragit kortet, inget han verkar förstå tydligen och framförallt inget svar på frågan - Kan vi ta ut 40 kr på kortet? Tillslut blev han aggresiv och syster temperament dök upp (jag tackar min far för en nedärvd dignetet och intigritet som skulle göra Stalin svartis).

- Herregud vi har spenderat 3,000 kronor plus dricks ikväll och ni kan inte ens ta ut 40 kr till er garderob, vad är problemet?


Tillslut kom Andrej-Jesus fram och blåste av allt och bad om ursäkt, men nåväl.. som jänkarna skulle säga 'a little too late and a little to little'. Mamas & Tapas, får icke ett besök av mig och rent ut sagt blev jag irriterad från första sekund.

Ett plus är att Linn Syversen, min kusin, har färgat håret jättefint - Love it babe!

Nu ska jag sluta skriva, (reserverar mig för eventuella stavfel, inte mycket man kan göra intoxikerad)

Auf Wiedersehen

kristinebergs klippor

Låg ute på Kristinebergs klippor igår och solade tillsammans med Messi, vi marinerade oss med Hawaian Tropic Deep Tanning Oil (Känner mig riktigt crisp och rostad idag.) Efter vår soleskapad promenerade vi till Rålis Boule Bar, lite häng i solen och en kaffe blev det innan jag begav mig till gymmet och Messi tog sig hem.

Men det är något speciellt att ligga vid havet, eller hav rent allmänt. Jag älskar och segla, att ljudlöst glida över ytan att känna hur man utnyttjar naturens kraft till max. Det ger mig en rofylldhet och en känsla av välbehag, en nästintill meditation. Jag får tacka min goda vänn Åke 'Gino' Lundqvist för allt han delat med sig av sin kunskap om segling.

Ikväll Tapas på K-holmen med La Famiglia


Årets första dopp hann jag med. FOTO: Messi.se

grill

Jag är inte sliten, blev inte allt för full igår, men jag är fruktansvärt trött (det kanske finns ett likhetstecken mellan trött och sliten också..) Har en stark önskan och vakna upp om några tusen år istället.

Vill än en gång gratulera min vänn och trummis i bandet Pronoid; Thomas Manell som fyllde 22 igår (måste det vara, tror jag) och vi gjorde det väldigt gemytligt med grill och tillbehör.

... Utöver det tror jag att jag såg ett av mina ex igår.. Om var henne så har hon varit väldigt glad i maten, och igår lite oaptitligt glad i killar.

ps. Har ingen stark önskan att skryta, men jävlar vad bra jag var igår på grillen.

ps1. Ringde precis till Papa Messi, för att han hade väckt mig med ett sms kl 8, han var inte direkt vaken när jag återkom till honom.

journal training day


Kristofer Lundströms ultimata uppladdning inför gympass ryggbiff och kaffe

Fram till jag var i 20 års åldern tränade jag karate med rätt så hög ambition, men det sprack... någonstans på vägen insåg att jag och Chuck Norris ligger rätt långt ifrån varandra i teknikmässigt.

Men sedan runt april har jag försökt att hålla mig till runt en fyra gympass i veckan, med mål att bli oerhört stark. Känns som att man vill ha lite Hugh Jackman, Wolverine-storlek på kroppen.

Sedan finns det något kittlande skönt när man lyfter tungt, en endorfin-kick. som vår gode gouvernator Arnold säger: 'It's bättäh than seex'

Idag drog jag ner till Duvbo och körde ett monsterpass nere på mitt älskade Sundbybergs Tyngdlyftnings Klubb tillsammans med min egenutnämnde tränare och motivatör Kristofer Lundström, 3 faldig junior EM-medaljör i Styrkelyft och senast ett VM-brons.

Träningen såg ut som följer
Bänkpress:
5 x 5 - 80kg
3 x 3 - 82,5 kg, 85kg, 87,5kg (fail sista på 87,5)
5 x 5 - 50kg med långa stopp.

3 x 8 - 50kg snebänk

+ lite kabelaction, benlyft för magen och bicepscurl 4 x 8.

OCH RIDÅN FALLER


med åtrå på kvinnor

När jag fortfarande jobbade La Prensa förlag blev min kollega Niki Sjölund utskickad för att plåta omslaget till nästa nummer, och jag var inte direkt sen att haka på. Huvudpersonen för plåtningen var självfallet Leffe, dock låg vi nära inpå tryck i och med den tajta deadlinen plus att GWs kalender är fullare än en jaktkväll tillsammans med Guillou, blev det att vi fick bege oss till inspelningen av 'Efterlyst'.

Vi fick en varning av hans assistent att han kunde vara vresig mot fotografer, men att det skulle vara lugnt.

- Fan Niki, kan du inte börja snacka om jakt och sådant. Det tänder han väll till på. Du som är Norrlänning och allting, blir väll skitbra.

Vi anländer och bler nervisade till studion och fixar iordning blixtar och allt, så äntligen så har Leif tid att ställa sig framför ett snyggt frostat glas med blå belysning. Vi såg redan framför oss; de här bilderna kunde bli the cumshot, the moneymakers. Så när vi ska börja sträcker jag fram handen till GW, varpå nämnd ignorerar lite fashionabelt. Har man suttit och kommenterat brott live i television i 20 år, samt supit ner sig totalt och på något underligt sätt fortfarande får in 5 mille efter skatt varje år - Ja då kanske man kan göra så.

GW tålamod räckte precis i 15 sekunder och sen sluddrade han fram

- Nej nu går jag och sminkar mig.
- Men.. Hrm, vi behöver fler bilder till förstasidan,
försökte vi lite trevande.

Nej, det gick inte. Inga bilder. GW hade bestämt sig. Hans assistent kom fram och beklagade och pratade lite med GW. Hans egna inbildade rockstjärnestatus blev uppfylld den kvällen av två gröngölingar med en kamera, som klippt och skuret ur filmen 'Almost Famous'.

FÖDELSEDAGSFIRANDE X2

Vilken fantastisk vilken roséfylla jag hade igår på Café Opera, hoppas det ärade födelsedagsbarnet Filip 'Dremer' Widerström också tyckte det. Jag sladdade runt på vinliga ninjaben senare på natten, men hem kom jag i varje fall och jag vaknade upp, fortfarande väldigt full måste jag tillägga, imorse. Dagen har spenderats genom att sova igenom Serbien - Ghana på mina föräldrars soffa, stort heder och tack till min mor som tagit väl hand om mig idag.

Sedan anser jag fortfarande att min idé att köpa 10 st ramlösa vid halv 2 rycket räddade min natt, men gjorde ett hål i min plånbok som var väldigt onödigt.

Tidigare på gårdagen hade jag och Wictor Berntsson varit Uptown (Uppsala) för att fira Emilia Klaussén som fyllde år. Jag undrar fortfarande vart du tog vägen, bro?


Wictors hund Porthos

Söta Emilia och Jessica

Jag, Wictor, Tim och Fredrik på nyår

MAN KANSKE SKALL BÖRJA IGEN...

Ptja, vänner. Vad sägs? Man kanske ska ge det en testperiod till, se ifall saker och ting håller mer än två månader i rad. Det är ju trotts allt sommar igen, något sånär i varje fall..

Jag och Papa Messi pratade om lite oldtimes och jag behövde bara gå in på min suveräna blogg, som egentligen har funnits sedan 2006/07. Vilket man inte kan tro med denna updaterate.

Mjae, det där med uppdateringar är inte direkt min stil. Men nu kommer en i varje fall, bra skit.

Peace, love & understanding

Dagens mest onödiga ord

Dagens mest onödiga ord
"Konkretisera"

saker som jag inte kommer få men endå önskar mig

Jag fyller 22 på söndag, det är ett magiskt nummer (ungefär som Tres kopplingston)

Här kommer en lista till mina vänner och andra läsare om vad jag önskar mig, men inte kommer att få (era snåla jävlar)

[   ]   En DVD-spelare av valfri sort som fungerar med de flesta standards på marknaden
[   ]   En ring, alternativt annat manligt smycke, med mitt fullständiga namn ingraverat; Matthias Müller-Rienzburg
[   ]   Ett harem av vackra kvinnor, som för en dag och bara en dag, är mina slavar. (jag litar på Österssundsmobben dvs. Erik Strand, Mackan Nordin, Fredrik Svensson att fixa det. Förresten Erik, du kan mer än gärna skicka några 'jenter fra Oslo' nu när du är där.)
[   ]   Tickets och Ride till Storsjöyran i Österssund
[   ]   En guldinramad bild av den avlidna mediamogulen och tillika mentor för La Prensa korpfotbollag; Jan Stenbäck.
[   ]   Att Sundbybergs hyresrättsförening Förvaltaren tar sig i kragen och ger ansvarsfulla mig en ordentlig lägenhet. (Någon gedigen politiker eller annan inflytelserik person kan gärna börja dra i lite trådar).
[   ]   En ordentlig städning av min lilla vrå och tvättning, utför gärna av en kvinna i sexiga betjäntkläder. Belöning för hårt arbete utlovas.

Mina vänner och annat folk, gå mig till mötes.

Fridens.

jag gillar

Det finns inte många personer jag riktigt gillar. Att bli gillad av mig är en privilegium, man tillhör en utvald skara. För några veckor sedan gjorde jag en intervju med min vänn, Viktor Florbrant - barchef på Lisa på Udden. Han gillar jag, så när han idag utan omsvep skriver

VIKKAN. säger:
BLOGGA LITE FFS
matthias_http://rienzburg.blogg.se - säger:
OK
VIKKAN. säger
(jätteglad smiley, ni vet den där :D)

Känner jag mig manad att skriva igen, bara en sådan liten sak kan få mig att komma ut ur dvalan och in i matchen igen. Tack Viktor, du är en hjälte.

Förövrigt har jag lyckats frångå mina 20 dagar nyktert vid 8 tillfällen, med en vecka kvar. Det var egentligen inte direkt oväntat att jag skulle bryta min pakt med själen. Däremot kan jag faktiskt påstå att dricker man alkohol i jobbanknytningar gills det inte, man har inget val direkt.

nyktert: dag 18

Det var svårt igår, det var väldigt svårt. Jag stod mitt i en vibrerande folkmassa, mullrande likt Djingis Kahns beridna arméer längs en öppen slätt. Jag var i Kungsträdgården igår under VM-matchen, det borde förklara mycket. Det var jag och tiotusen mer eller mindre fulla människor.

Men jag klarade det - arton dagar kvar.

älskling

Eftersom Fredrik har försvunnit till Finland tillsammans med södortens finare herrar, har jag tagit hans plats mitt emot min kollega. Mitt i jobbet så ringer hans flickvänn.

 [..]
- Jo, jag kan hjälpa dig. Ja, vi får mötas där vid grillkiosken.
[..]
- Men du får stryka mig en skjorta, annars hinner inte jag. Den blåvit randiga
[..]
- Det klarar du ju. Jag älskar ju di.. *klick*

Han tittar upp mot mig som smyglyssnat på samtalet och säger:
- Nåja, jag får i alla fall en struken skjorta.

Vi ler tyst mot varandra och tittar ner och fortsätter jobba.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0