i'm into deep
sundbyberg
Bakom den söta, brända doften av rostat kaffe från rosteriet känner jag en doft utav våren. Ja, den har kommit, man känner det i luften. Jag känner det i kroppen.
jack knock it back
kan väll inte säga att jag är förvånad att det slutar såhär, men det va inte alls vad jag förväntade mig. det är nog därför jag sitter här och inte ringer upp dig, men jag ska, lovar, vill bara att det ska kännas lite.
gnaget vs. bajen
En historia korrekt återgiven.
Min vän och hans son i 10års åldern ska påbörja sin färd från Södermalm till Råsunda för att bevittna AIK - Bajen. Väl på södra station kliver de på Bajens abonerade tåg till Råsunda, min vän AIKare från barnsben och hans son som är en väl uppfostrad ung man; likaså. Väl på pendeltåget blir de lite smått trakasserade, min vän är van och skrattar av det. Men hans son blir lite ledsen och börja gråta, vem skulle egentligen inte göra det när hela tåget ställer sig upp och pekar på honom och sjunger nidvisor.
- Är det jobbigt?
- Ja
- Ska vi gå av?
- mmm, snyftar pojkspolingen.
De går av och väl på perrongen står några av Bajens äldre garde, Spiken & Bulten. De slänger ett getöga på min vän och hans son..
- Lite elakt det där, fyfaan. Grabben, bara så'ru vet så é inte alla bajare så där.
Sonen tittar upp lite och torkar tårarna
- Sådärja, säger mysfarbröderna
- Tack, ett leende sprids på läpparna.
Mysfarbröderna tar en klunk på sina Falcon, tittar ner.
- Förlåt, vill'ru ha en klunk bira? Klart Grabben vill ha en klunk bira!
Snart börjar fotbollen igen, så mycket hjärta.
Min vän och hans son i 10års åldern ska påbörja sin färd från Södermalm till Råsunda för att bevittna AIK - Bajen. Väl på södra station kliver de på Bajens abonerade tåg till Råsunda, min vän AIKare från barnsben och hans son som är en väl uppfostrad ung man; likaså. Väl på pendeltåget blir de lite smått trakasserade, min vän är van och skrattar av det. Men hans son blir lite ledsen och börja gråta, vem skulle egentligen inte göra det när hela tåget ställer sig upp och pekar på honom och sjunger nidvisor.
- Är det jobbigt?
- Ja
- Ska vi gå av?
- mmm, snyftar pojkspolingen.
De går av och väl på perrongen står några av Bajens äldre garde, Spiken & Bulten. De slänger ett getöga på min vän och hans son..
- Lite elakt det där, fyfaan. Grabben, bara så'ru vet så é inte alla bajare så där.
Sonen tittar upp lite och torkar tårarna
- Sådärja, säger mysfarbröderna
- Tack, ett leende sprids på läpparna.
Mysfarbröderna tar en klunk på sina Falcon, tittar ner.
- Förlåt, vill'ru ha en klunk bira? Klart Grabben vill ha en klunk bira!
Snart börjar fotbollen igen, så mycket hjärta.
early sunday morning
någonstans så saknar jag.
någonstans så saknar jag din aura, din själ, dina drucka ögon, ditt snea leende, din medömkande blick, din ilska.
hos mig skulle du alltid vara säker, sa jag och höll om din spruckna själ. du log mot mig, och höll om mig lite hårdare. jag öppnade upp mig själv för dig, alla mina känslor som jag hållt inne sedan barndomen forsade fram, ett emotionellt vattenfall. du tog emot det, den höstkvällen för två år sedan.
någonstans så saknar jag din aura, din själ, dina drucka ögon, ditt snea leende, din medömkande blick, din ilska.
hos mig skulle du alltid vara säker, sa jag och höll om din spruckna själ. du log mot mig, och höll om mig lite hårdare. jag öppnade upp mig själv för dig, alla mina känslor som jag hållt inne sedan barndomen forsade fram, ett emotionellt vattenfall. du tog emot det, den höstkvällen för två år sedan.
note:tomyself
älskar hur det sprakar i cigaretten när man röker för att hålla kylan borta. check.
pussy and blow, it's the only way to go
Roddat ihop en tight rödcurry och dricker lite öl med boysen, luren är som en kommunikationscentral. Mornin' glory, sovit ensam alldels för länge.
Lovat mig själv att inte dra en riktig fylla på helgerna, måste ha någon chans att vila upp mig. Ska börja träna imorgon, känns bra.
Lovat mig själv att inte dra en riktig fylla på helgerna, måste ha någon chans att vila upp mig. Ska börja träna imorgon, känns bra.
where are we runnin'
belief
Jag låg och stekte i solen på på båten från Koh Lanta till Railay Beach, lite smått uttråkad. Frågade vår nya kamrat Niklas, som hursomhelst var upptagen med att snacka med Charlie, om hans Ipod.
Det här va första låten på iPoden. När jag nu ligger i min säng på Björnsonsgatan, och fryser om min fot som halkat utanför täcket, när jag egentligen skulle vara på jobbet för några minuter sedan, så kan jag alltid blunda och se sandfärgade droppformade tvära klippor, med en enastående grönska högst upp, men någonstans så magnifikt. Vågor som sköljde upp från bogen, den salta lite klibba doften av hav.
belief
Det här va första låten på iPoden. När jag nu ligger i min säng på Björnsonsgatan, och fryser om min fot som halkat utanför täcket, när jag egentligen skulle vara på jobbet för några minuter sedan, så kan jag alltid blunda och se sandfärgade droppformade tvära klippor, med en enastående grönska högst upp, men någonstans så magnifikt. Vågor som sköljde upp från bogen, den salta lite klibba doften av hav.
belief
tankar från en strand pt.1
En fuktig hetta slog emot mig när jag gick ut från Phukets flygplats, klockan hade precis slagit 08:00. Runt omkring mig surrade tillrop på knagglig engelska, 'mister, mister, where you stay?'. Bakom mina solglasögon, höjde jag handen avböjande, skakade på huvudet och svarande nekande. Mitt första möte med en helt ny kontinent, en helt ny kultur.
In i en taxi mot Shalong Pier, i taxin bytte jag om från mina nu alldeles för varma mjukisbyxor till ett par blåa satin shorts. Tittade ut och såg en misär, längs gator fanns kåkstäder fattiga människor, hundar och alla dessa vespor. På gatorna såg man nya fräscha japanska bilar rulla, men vart bor människorna som äger dessa? Inte längs de vägar som jag åkte. Där och då, mitt andra möte med Thailand, fick jag en olustig känsla i magen. Hur vidrigt är det att vi reser i 10 timmar till ett land, för att utnyttja landet och dess befolkning - som i vissa fall bara försöker överleva för dagen.
Vägen slingrade sig fram mot en sandstrand längst ner av den halvö som Phuket utgör. Efter vissa komplikationer vid flygplatsen hade vi missat vår båttransfer till Koh Racha Yai, en liten ö två timmar från färjelägret. En liten spänstlig Thailändare bar ombord våra väskor på longtail-båten.
'Dit bort ska vi' sa jag och tittade runt på mitt resesällskap och pekade mot horisonten, ut genom bukten, mellan två stycken mindre ögrupper tornade efter en timmes resa upp en ö, full av grönska med en kantig topografi. Höga berg, klippig på i stort sätt alla sidor. Vi gled ljudlöst in i en liten vik, en stor sandstrand välkomnade oss till en vykortsbild. Hit skulle vi alltså.
Mina tankar på bilden av ett fattigt folk, byts ut mot detta paradis. Jag förstår att folk landar för att sedan blir ivägskickade till framsidan av en social baksida som är ful. En polerad Leninbyst, med ihålig baksida. Just nu stod jag bara och speglade mig i framsidan av bysten, medans våra chipchopare bar väskor i ett lämmeltåg.
Nybyggd resort, ett av fyra på ön. Någonstans under vistelsen på den här ön förstår jag varför svenskar flyttar hit, varför nära en halv miljon människor emigrerar till värmen. Men värmen finns överallt? Bara inte i Sverige.
En dag ägnas till att gå runt denna magnifika ö, vissa delar var helt öde. Vi gick runt och hittade till Geraldo's Beach Bar. Fantastiskt läge, fräscht rakt in i klippan med utsikt av ett turkost vatten. Helt öde. En karta guidade oss runt, men flera av öns platser var öde. Som att tsunamin tog allting för ett par år sedan, men ingen har ansträngt sig att bygga upp det. En bar, vars fläkt hänger trasig och rostig i taket, helt öde förutom tupparna i ett hörn. Obehagligt.
På andra sidan, fem minuters gångväg låg The Racha. Nybyggt, som mycket annat av ön, vitt, fint, eget gym, fashionabelt. Till och med Thailands prinsessor brukar ta sig hit för att sola, bada och dyka. I en total kontrast till vad som finns bakom hörnet.
Dagarna flyter på.
Ö-byte och insikt nummer tre. Det eviga leendet från vår taxichafför gör mig nervös, en fråga - vilken som helst besvaras med ett leende. Leendet och de eviga 'yes, yes', vi krånglar fram våra biljetter när vi helt plötsligt behöver byta taxi. Där kommer leendet, fråga, inget svar, leende. Irritation. Det fungerar inte för mig. Min stubin brinner sig kort. Färjan som ska hämta oss till Koh Lanta via Phi Phi ska gå 13:30, därför ska vi vara där 13:15. Men fortfarande avgår färjan 14:00, man får koppla bort det.
Koh Lanta känns som en kristen missionsstad, en svenskkoloni, en ö som har svenskan som ett officiellt andraspråk. På gott och på ont. Svenskor är vackra. Försökte få tag på vänner, en vädjan att förgylla mitt gryende intresse för kulturen. Det måste finnas mer än leenden.
En kväll träffade jag en indier, 'Brother'. Vi började prata livsåskådning. Intressant man, den storvuxne miljonären.
- If you tell your woman that you love her. One month later, things may change thus making the statement that you love her meaningless. Therefor you can't promise anything, to anyone. If you can see the stars, with no cloud on it why should I presume it will rain in the morning? It's not logical.
Logiken var det fascinerande, det var det enda han levde efter.
- Is money important for you?
- Ofcourse, money is everything. I like to live a certain way that only money can bring.
Det var nog första gången jag hörde någon ogenerat prata om att pengar var det mest naturliga och uppskattade som finns på denna jord. Utan avund, eller skryt. Utan på ett självklart sätt. Ett sätt som inte vi har i Sverige, där allting genomsyras av medelvägen. Allting ska vara lagom, vilket gör att när vi väl får chansen - skryter vi om det, lyfter upp oss till skyarna. Varför? För att vi kan. Sverige är ett exempel på förväntningssamhälle, där alla strävar efter att få det bättre, ha någonting bättre, för att sticka ut från samhället stöpta form. I ett annat lunk än Paal, bartendern som vi träffade på Freedom Bar, han var nöjd med livet. Han tjänade pengar, drack upp dem, levde billigt, men var lycklig. Är du lycklig med exakt det du har nu, i stående sekund? Jag skäms inte för det, men jag är inte!
Min bästa vän på dagarna var Chang. Öl.
In i en taxi mot Shalong Pier, i taxin bytte jag om från mina nu alldeles för varma mjukisbyxor till ett par blåa satin shorts. Tittade ut och såg en misär, längs gator fanns kåkstäder fattiga människor, hundar och alla dessa vespor. På gatorna såg man nya fräscha japanska bilar rulla, men vart bor människorna som äger dessa? Inte längs de vägar som jag åkte. Där och då, mitt andra möte med Thailand, fick jag en olustig känsla i magen. Hur vidrigt är det att vi reser i 10 timmar till ett land, för att utnyttja landet och dess befolkning - som i vissa fall bara försöker överleva för dagen.
Vägen slingrade sig fram mot en sandstrand längst ner av den halvö som Phuket utgör. Efter vissa komplikationer vid flygplatsen hade vi missat vår båttransfer till Koh Racha Yai, en liten ö två timmar från färjelägret. En liten spänstlig Thailändare bar ombord våra väskor på longtail-båten.
'Dit bort ska vi' sa jag och tittade runt på mitt resesällskap och pekade mot horisonten, ut genom bukten, mellan två stycken mindre ögrupper tornade efter en timmes resa upp en ö, full av grönska med en kantig topografi. Höga berg, klippig på i stort sätt alla sidor. Vi gled ljudlöst in i en liten vik, en stor sandstrand välkomnade oss till en vykortsbild. Hit skulle vi alltså.
Mina tankar på bilden av ett fattigt folk, byts ut mot detta paradis. Jag förstår att folk landar för att sedan blir ivägskickade till framsidan av en social baksida som är ful. En polerad Leninbyst, med ihålig baksida. Just nu stod jag bara och speglade mig i framsidan av bysten, medans våra chipchopare bar väskor i ett lämmeltåg.
Nybyggd resort, ett av fyra på ön. Någonstans under vistelsen på den här ön förstår jag varför svenskar flyttar hit, varför nära en halv miljon människor emigrerar till värmen. Men värmen finns överallt? Bara inte i Sverige.
En dag ägnas till att gå runt denna magnifika ö, vissa delar var helt öde. Vi gick runt och hittade till Geraldo's Beach Bar. Fantastiskt läge, fräscht rakt in i klippan med utsikt av ett turkost vatten. Helt öde. En karta guidade oss runt, men flera av öns platser var öde. Som att tsunamin tog allting för ett par år sedan, men ingen har ansträngt sig att bygga upp det. En bar, vars fläkt hänger trasig och rostig i taket, helt öde förutom tupparna i ett hörn. Obehagligt.
På andra sidan, fem minuters gångväg låg The Racha. Nybyggt, som mycket annat av ön, vitt, fint, eget gym, fashionabelt. Till och med Thailands prinsessor brukar ta sig hit för att sola, bada och dyka. I en total kontrast till vad som finns bakom hörnet.
Dagarna flyter på.
Ö-byte och insikt nummer tre. Det eviga leendet från vår taxichafför gör mig nervös, en fråga - vilken som helst besvaras med ett leende. Leendet och de eviga 'yes, yes', vi krånglar fram våra biljetter när vi helt plötsligt behöver byta taxi. Där kommer leendet, fråga, inget svar, leende. Irritation. Det fungerar inte för mig. Min stubin brinner sig kort. Färjan som ska hämta oss till Koh Lanta via Phi Phi ska gå 13:30, därför ska vi vara där 13:15. Men fortfarande avgår färjan 14:00, man får koppla bort det.
Koh Lanta känns som en kristen missionsstad, en svenskkoloni, en ö som har svenskan som ett officiellt andraspråk. På gott och på ont. Svenskor är vackra. Försökte få tag på vänner, en vädjan att förgylla mitt gryende intresse för kulturen. Det måste finnas mer än leenden.
En kväll träffade jag en indier, 'Brother'. Vi började prata livsåskådning. Intressant man, den storvuxne miljonären.
- If you tell your woman that you love her. One month later, things may change thus making the statement that you love her meaningless. Therefor you can't promise anything, to anyone. If you can see the stars, with no cloud on it why should I presume it will rain in the morning? It's not logical.
Logiken var det fascinerande, det var det enda han levde efter.
- Is money important for you?
- Ofcourse, money is everything. I like to live a certain way that only money can bring.
Det var nog första gången jag hörde någon ogenerat prata om att pengar var det mest naturliga och uppskattade som finns på denna jord. Utan avund, eller skryt. Utan på ett självklart sätt. Ett sätt som inte vi har i Sverige, där allting genomsyras av medelvägen. Allting ska vara lagom, vilket gör att när vi väl får chansen - skryter vi om det, lyfter upp oss till skyarna. Varför? För att vi kan. Sverige är ett exempel på förväntningssamhälle, där alla strävar efter att få det bättre, ha någonting bättre, för att sticka ut från samhället stöpta form. I ett annat lunk än Paal, bartendern som vi träffade på Freedom Bar, han var nöjd med livet. Han tjänade pengar, drack upp dem, levde billigt, men var lycklig. Är du lycklig med exakt det du har nu, i stående sekund? Jag skäms inte för det, men jag är inte!
Min bästa vän på dagarna var Chang. Öl.
as long as i'm breathin..
i'll be waiting, i'll be there. whenever you call me, i'll be waiting..
morgonlyrik innan jobbet. Lenny Kravitz
va ute en sväng igår med fanny, några glas bara. ni vet hur det kan va. snygg bartender, behövde bara ge mitt nummer.
vaknar utvilad idag, en dusch, en cigg, lite frullle. and now i'm on my way
morgonlyrik innan jobbet. Lenny Kravitz
va ute en sväng igår med fanny, några glas bara. ni vet hur det kan va. snygg bartender, behövde bara ge mitt nummer.
vaknar utvilad idag, en dusch, en cigg, lite frullle. and now i'm on my way
