rienzburg

Jag har gjort ett riktigt idiotiskt val under en ågrensöndag. Jag ska vara nykter i tjugio dagar. Man kan tycka att det är riktigt idiotiskt att göra detta nu när det är fotbolls-em och över midsommar och allting. När jag insåg det var jag nära att blåsa av hela arrangemanget och gå på spriten igen, bara för att fira att jag kunde.

Men, jag är en man som håller mina ord (Kan vara så att mina ex-flickvänner inte håller med *vinkar*), så jag ska hålla mina tjugio dagar. Dagen jag börjar dricka på är min födelsedag.

Så i tjugio dagar ska jag dricka färsk mynta muddlad med lime, krossad is och ginger ale. Givetvis ska jag försöka ge er dagliga uppdateringar på detta.

Det vankas herrmiddag och alkohol hos den kända Årstamannen Fredrik Svensson also known as Fredriko Af Svenssoni, Farsan, föredetta medlem i kollektivet Lidingöprofilerna tillsammans med östersundslegendaren tillika honköns-charmören Marcus.


Marcus på den stolta anrika atlantseglaren Full Moon

- Marcus är en stark tillgång i jakten på kjoltyg, kommenterar Årstamannen exklusivt till bloggen samtidigt som han sveper en starköl.

Vi ska på bästa möjliga sätt fortsätta fira den stolta svenska traditionen att supa oss apraka, lyssna på Thomas Ledin, Gessle och Winnerbäck. Det är trotts allt flaggdagen - Vilket känns riktigt bra.

Nu ska vi ställa oss på balkongen och sjunga 'Du Gamla, Du Fria' i Sverige-tröjor.

Med vänliga hälsningar
/Rissneprofilen, Årstamannen och Marcus

Det finns en skillnad mellan personlig och privat. Jag vill se mig som en personlig bloggare, jag skriver om tankar och handlingar som händer runt omkring. På ett sådant sätt beskriver jag min omgivning och genom detta mig själv och hur jag fungerar.

Men det finns så mycket och många mer tankar som jag egentligen vill skriva, men inte kan. Gränsen mellan att vara personlig och privat är hårfin och för mig livsfarlig att krossa. På de 90 sekunder det har tagit mig att skriva detta har jag funderat tre-fyra gånger på att ta bort inlägget. Likt jag har gjort med ett femtal andra inlägg som jag direkt efter publiceringen kännt lite panikartat att jag måste ta bort. Det är jobbigt.

På något sätt har jag hamnat i ett dilemma att; 'Jag vill inte att alla ska veta vad jag gör om dagarna och mitt liv' men endå har jag en önskan att uttrycka mina känslor genom skrift. Främst för min egna skull, jag älskar att skriva. Sedan blir jag bara glad ifall några läsare tycker att jag har en talang för detta hantverk, men det är inget jag prioriterar. Endock måste jag vända mig till er, då jag har kommit i någon form av dödläge i mitt resonerande kring denna fråga.

Jag vet inte..

Vad tycker ni, är ni intresserade av att veta vilka strumpor jag har på mig?

Eller

vill ni ha mina tankar?

För er som läser Dagens Media och Resumé, kan det inte undgått att Konsumentverket och KO utreder Blondinbella för smygreklam. Alltså, enligt svensk lag får man inte göra reklam för en produkt eller tjänst om inte är en tydlig avsändare. Blondinbella blogg ägs av Blondinbella AB, som i sin tur ägs av Glife AB och i intervjuerna med Dagens Media är försvarar Johan Kinnander VD på Glife kritiken med: "Det avbildas och nämns ingenting i bloggen om de betalande annonsörer som finns på Blondinbellas blogg och det har inte skett tidigare heller." Med andra ord går Glife in och håller om ryggen på lilla guldkalven Isabella och rider ut stormen. Det kan sägas att det blir dryga böter om KO fäller Bella, bara så ni vet.

Men historien slutar inte här. I denna djungel av bloggar finns det en sida driven av två kvinnor som kallar sig Bloggkommentatorerna vars tidsfördriv och kyrkoliknande kall; är att skriva om vad andra skriver. Ungefär som bloggarnas Se&Hör. Även kommentatorerna, fulla av åsikter, ägs av Glife AB. På deras förra site http://bloggkommentatorerna.blogg.se i nyheten om att de blivit värvade till glife, uttryckte jag min rädsla för deras objektivitet. Detta skrattades bort med att 'vi har fria tyglar, även om vi har en chefredaktör och ansvarig utgivare'

Nu vet inte jag huruvida detta va en för liten nyhet för Kommentatorerna att skriva, för inte en spaltmilimeter har skrivits om Blondinbella och Glife AB i bloggen, fast det är klart man biter inte handen som föder en. Men vad hände med objektiviteten?

Återspeglas ens personlighet genom vilka tv-serier man tittar på?

Att kategorisera människor och dra förhastade slutsatser kan jag erkänna är en rolig sysselsättning. Därav kan jag tycka att det är väldigt omanligt att titta på Desperate Housewifes, Gossip Girls. Det är skoj att höra en kille säga att han gilllar Gossip Girl - vedebörande känns som en starkt karismatisk, nästintill metrosexuell kille, Intresse: gillar att fika och prata om problem. Skoj!

Något brast ju för ett axplock av tonårsglossy-bloggarna när alla deras video-bloggar med frasen 'hej allehoppa', och sedan fortsätter med en halv mening följt av 'eeeeeh' alternativt 'öööh'.

Bara en tanke som slog mig.

Bubblarmening: 'Jag ska fika på Stureplan'

Niki, mitt alterego och själsfrände var ute och fumlade runt i fyllan någonstans på söder natten till lördagen. Mitt i allt drickande lyckades han tappa bort sin påse med solbrillor och allt.

- Hej jag var hos er i fredags
...
- Ja det var trevligt, riktigt roligt. Jag tror att jag tappade en påse hos er.
...
- Ja, jo. Det är två indiska dvärgar iförda apdräkter tryckt på den.

Det finns ju ingen risk att någon tar miste på den, det är ju tur.

Jag har blivit tilldelad ett nytt projekt här på jobbet. Så nu går jag runt och känner mig jävligt viktig, men framförallt tacksam. Det är förtroende, sådant uppskattar jag.

Ni får hållas om vad det är för projekt, tills det är helt klart.

Jag äter frukost, det är viktigt för mig. Om inte jag äter frukost då växer det fram en liten grinig pojke som helst inte vill bli tilltalad, helst inte vill bli argumenterad emot; annars blir pojken väldigt uppretad. En grinolle, jag blir en grinolle om jag inte får äta frukost. Men själva begreppet kan ibland vara suddigt - Vad är frukost? Behöver frukost vara en tallrik gröt, med en klick sylt av valfri sort? Nej, för mig räcker det ibland med en kall öl, vid givna tillfällen. Då försvinner pojken och växer upp två snäpp och blir man igen.

Nu ska jag snart ner till affären här brevid och köpa frukost, har lite tvivel om vad det slutligen blir. Onakafil med äpple och kanel och en baguettebit med lite brie, salami, basilika och tomat. Eller ett sexpack Heineken.

Vad tycker ni?

eller snarare

Vad kommer mina chefer tycka?

Jag sitter och sneglar på Martin Timells paradprogram Äntligen Hemma, kanske bara överskuggad utav Bullen. Just nu håller en söderkvinna på att visa hur man intreder en balkong på två och en halv kvadratmeter. Känns ju lite överdrivet. Ärligt talat. Har man så lite fantasi att man inte kan snygga till en balkong, borde man inte få ha en.

För det första vill jag bara rent allmänt klaga lite på mjölk. Vad är tanken med minimjölk? Hur tänkte Arla nu?
- Ja, vi gör en mjölk som smakar vatten och inte fyller någon funktion, bara för att få träningsnarkomaner och lattedrickande mammor att konsumera mera.

Man kan inte påstå att minimjölk erbjuder en kulinarisk upplevelse utöver det vanliga som frambringar ett habegär, närmast en revolution mjölkväg.

På jobbet i kylen varvas minimjölk med mellanmjölk. Det finns inget annat alterantiv. Förutom när jag springer och köper mjölk, då blir det gammeldags mjölk - med en hållbarhet på två och halv dag och bildar fettklumpar på kaffet. Det är riktig mjölk, med god karaktär.

Är jag ensam i min enkla klagan?

Det är förvånansvärt hur irriterad man kan bli på småsaker, speciellt på morgonen. Till exempel

- Nyhetsuppläsaren på Star FM läspar
- Väderuppläsaren är Skånska
- Kaffet är inte klart och klockan är 08:32

God morgon.

Nyss stod jag ute på balkongen. Krampaktigt höll jag tag i räcket och varvade ciggaretrök med hosta. Av någon slump tittade jag upp mot skyn. Mitt mellan molnens gluggar tittade en trött måne fram och gjorde sin närvaro känd, jag blundade och tänkte tillbaka.

Jag gillar stjärnor, alltid gjort. Som liten sparv kunde jag innan sängdags stå ute på balkongen, titta upp och förundras över de ljusprickar och konstellationer bland mörker som såg ner på mig. Mitt i natten, traskade jag tyst upp från min säng och gick ut på balkongen igen, förundrad över att jorden vridit sig runt sin axel och stjärnorna likaså. Jag log ikapp med stjärnorna, och drömmaren inom mig väcktes.

I lördags natt satt jag på den robusta trätrappen till min systers stuga på Värmdö. I min hand höll jag en hallondrink med färsk citronmelis från örtträdgården, ljuvlig. Jag tittade mot natthimlen och plötsligt fick jag samma känsla som jag hade när jag var liten. Stjärnorna föll på plats, mitt framför ögonen på mig - Jag log, och de log tillbaka

min status just nu: horisontalläge i sängen.

Jag har en vän, Wictor. Min vän Wictor shoppar inte kläder ofta, men när han gör det så shoppar han väldigt mycket kläder, sisådär en gång i halvåret.

Han är säljare själv, så han uppskattar bra säljare. Med andra ord så uppstår det en liten rolig situation, där han kan välja bort ett plagg han vill ha - För att säljaren var dålig. För honom är det sekundärt vilka kläder han köper, utan om säljaren är bra. Det är viktigt ser ni, riktigt viktigt.

Följande utspelar sig i Gallerian
- Hej! Jag vill köpa ett par solbrillor, säger Wictor lite glatt till en tjej som inte kan varit äldre än 23 år, med mörkt hår. Lite osäker blick utan ett leende, utan mer likgiltig inför faktumet att hon ska få sälja ett par solglasögon.
- Okey, svarar hon uttråkat
- De ska vara stora, svarta. Kan du fram några?
- Va ska det va för bågar, modell, glas?
- Jag vet inte? Du ser väll hur jag ser ut. kan du inte ta fram några?
- Vi jobbar inte så

Varpå Wictor vänder på klacken, muttrandes. Han yttrar några väl valda ord till den milt sagt förvånade tjejen och går därifrån.

Han vill ha bra service, det tycker jag är bra.

14:42, fredag. Nu åkte fötterna upp på bordet.

Jag har en dröm, eller snarare - jag har många drömmar, det här är en av dem. Skulle nog inte påstå att det är en livslång dröm, snarare ett litet starkt intresse som väckts på senare tid.

Det är dags att slänga Weber-grillen åt hädan och cementera en riktigt trofast tjänare. Jag har bestämt mig att, utan att min syster vet om, cementera en grill på hennes landställe ute på Värmdö. Det känns som att det är dags att höja nivån ett snäpp, det går inte att leka runt längre. Kan jag få ihop lådhurtsen Mikael från IKEA, kan jag cementera en grill. Det är inte så att man förväntar sig något större motstånd.

Så någongång under sommaren är ni varmt inbjudna till att grilla hos min syster, med min grill som jag har byggt på hennes landställe.

Ska nog ta och ringa henne nu...

Uttråkad sitter jag på tunnelbanan in mot staden, lite lätt bakfull sådär. Mitt emot mig sitter en äldre man i en grågul tweedkavaj över en illa sittande vit skjorta samt bruna byxor, med sin trötta terrier i ett koppel löst dinglandes runt fötterna. Mannen tar plötsligt fram en liten pappersbit och en bläckpenna. Entreget sitter han och frenetiskt, utan att titta upp och märka omvärlden, kluddra på pappersbiten. Jag tittar upp och noterar att vi är i Duvbo. Med en lite skräckförtjusning tittar jag på hur mannen löser ett City-korsord under den tiden det tar att åka fyra stycken tunnelbanestationer. Oberört stoppar han ner korsordet i fickan och tittar upp, som att ingenting har hänt.

Vem är han?

och framförallt,

Hur vågar han använda en bläckpenna?

Idag tog jag mig ner till Bagarmossens Kyrka tillsammans med Elin Melin, för att höra Glen Scotts kör People Of Soul, där min syster sjunger.

Vid första tonen av Stevie Wonders - Higher Ground satt jag och njöt, jag blev varm inombords av musiken och atmosfären som Glen, kören och musikanterna skapade. Glen är en mästare på elorgeln och kören var fantastisk, jag blev lite chockad.

Efter konserten kom Glen fram och frågade ifall jag gillade det, jag svarade ja, lite nervöst. Stort. Har man producerat åt Jim Morrison, Craig David, Eric Gadd, Westlife samt flera andra artister, kan man inte låta bli att känna respekt och vördnad.

Jag efterlyser tjejen som presenterade sig som "Emily"  eller liknande och ringde mig från Dolt Nummer inatt vid 02:00.

I min djupa sömn får jag ett samtal där en tjej som påstår sig heta Emily, säger: 'Jag älskar dig Matthias'

Så Emily som ringde inatt kan ta och ringa mig igen, men från synligt nummer. Vi ska diskutera ett par saker du och jag! Du har tydligen mitt nummer...