värmdö pt.2
Mitt tredje och avslutande kapitel i det som var, och är, för oss inblandade Värmdö under det saliga året 2011. Nej, det är inte svårt att skriva spaltmeter om dig, varför? För mina minnen, och de känslor de för med sig, måste yttryckas.
Jag vaknade upp med ett plötsligt ryck, den gula bitterljuva solen trängde in egenom de nyuppsatta skärmarna. Jag drog handen över mitt yviga hår, och ner över mina trötta ögon, de värkte. Det var inte länge sedan vi gick och la oss, och det kändes att vi inte ens lagt våra brusiga huvuden över kuddarna. Jag höll om dig hårdare, och gav dig en kyss i nacken. Vill egentligen inte egentligen släppa taget över ditt liv, även om jag oundvikligen behövde. Gårdagsnatten hade ju varit perfekt, varför vakna upp en dag till?
Jag tog upp min mobiltelefon och ringde till William 'tjaaa, vad gör du brushan?' - Jobbar! 'när kommer ni då?' - runt 14, kanske vi får se. 'William, lova mig att du ringer mig, för det är ja... du får inte komma innan du ringer'.
Vi somnade om och när det vaknade, hade inte det modesta gula ljuset varit som ett mysigt uppvaknande, nej ty det fyllde hela vårat rum. Där vi låg längst in i Lilla Rucklan, tätt intill varandra. Jag gick upp, nästintill tvingade upp henne. Hon log, jag blev varm. Solen utanför var varm och behaglig, vi åt fil och müsli, drack kaffe och åt mackor. Vi pratade om allt, det saknar jag, om allt som var irrelevant. Jag såg upp till dig och din beslutsamhet, din viljestyrka. Samtidigt som jag ville visa att jag var unik och ville, kunde något. De gula kopparna med starkt kaffe och en skvätt mjölk i dracks långsamt upp, tills det återstod skvalp av det presso-bryggda kaffet.
Jag tittade mig runtomkring och såg den modesta förödelsen som gårdagskvällen bragde med sig, men även inte gårdagskvällen utan alla vilda nätter dagen innan. 'Kan jag hjälpa till med något?' - Öh.. eh.. Ja? Ta en diskbalja och sätt dig brevid.
Vi satt där, jag babblade på så mycket om allt och ingenting. Jag kommer inte ens ihåg. Jag pratade om mitt lag, förenat med stil och klass, allmänna idrottsklubben. Vi pratade nog om kärlek och saker omkring. Solen strilade fortfarande ner på oss, vi satt brevid varandra och skummet från våra baljor skvätte. Vi skrattade, och log - precis som i en gammal sång.
Sen kom tiden då vi behövde lämna varandra.. 'Vi ses på någon match eller så!' - eh va sa'ru? 'match, aik?' - eeh.. ja visst.. andan lämnande kroppen samtidigt som hennes blonda vackra hår sneddade runt husknuten. Ett dygn tidigare hade hon kommit, ett dygn senare hade hon sannerligen ändrat min uppfattning om livet.
Kvar stod jag, anstånde, ankommande mina vänner.. för en ny kväll, en ny kväll med alkohol, kvinnor och sång. men, då, var det enda jag tänkte på var dig.
Jag vaknade upp med ett plötsligt ryck, den gula bitterljuva solen trängde in egenom de nyuppsatta skärmarna. Jag drog handen över mitt yviga hår, och ner över mina trötta ögon, de värkte. Det var inte länge sedan vi gick och la oss, och det kändes att vi inte ens lagt våra brusiga huvuden över kuddarna. Jag höll om dig hårdare, och gav dig en kyss i nacken. Vill egentligen inte egentligen släppa taget över ditt liv, även om jag oundvikligen behövde. Gårdagsnatten hade ju varit perfekt, varför vakna upp en dag till?
Jag tog upp min mobiltelefon och ringde till William 'tjaaa, vad gör du brushan?' - Jobbar! 'när kommer ni då?' - runt 14, kanske vi får se. 'William, lova mig att du ringer mig, för det är ja... du får inte komma innan du ringer'.
Vi somnade om och när det vaknade, hade inte det modesta gula ljuset varit som ett mysigt uppvaknande, nej ty det fyllde hela vårat rum. Där vi låg längst in i Lilla Rucklan, tätt intill varandra. Jag gick upp, nästintill tvingade upp henne. Hon log, jag blev varm. Solen utanför var varm och behaglig, vi åt fil och müsli, drack kaffe och åt mackor. Vi pratade om allt, det saknar jag, om allt som var irrelevant. Jag såg upp till dig och din beslutsamhet, din viljestyrka. Samtidigt som jag ville visa att jag var unik och ville, kunde något. De gula kopparna med starkt kaffe och en skvätt mjölk i dracks långsamt upp, tills det återstod skvalp av det presso-bryggda kaffet.
Jag tittade mig runtomkring och såg den modesta förödelsen som gårdagskvällen bragde med sig, men även inte gårdagskvällen utan alla vilda nätter dagen innan. 'Kan jag hjälpa till med något?' - Öh.. eh.. Ja? Ta en diskbalja och sätt dig brevid.
Vi satt där, jag babblade på så mycket om allt och ingenting. Jag kommer inte ens ihåg. Jag pratade om mitt lag, förenat med stil och klass, allmänna idrottsklubben. Vi pratade nog om kärlek och saker omkring. Solen strilade fortfarande ner på oss, vi satt brevid varandra och skummet från våra baljor skvätte. Vi skrattade, och log - precis som i en gammal sång.
Sen kom tiden då vi behövde lämna varandra.. 'Vi ses på någon match eller så!' - eh va sa'ru? 'match, aik?' - eeh.. ja visst.. andan lämnande kroppen samtidigt som hennes blonda vackra hår sneddade runt husknuten. Ett dygn tidigare hade hon kommit, ett dygn senare hade hon sannerligen ändrat min uppfattning om livet.
Kvar stod jag, anstånde, ankommande mina vänner.. för en ny kväll, en ny kväll med alkohol, kvinnor och sång. men, då, var det enda jag tänkte på var dig.
Kommentarer
Trackback
