rienzburg

Jag sitter vid frukostbordet hemma hos min far och äter frukost. Ett par enkla mackor och ett ägg, som en frukost bör vara. Pappa tittar upp från kaffet som han har sörplat på i tysthet.
- Fick en leverens av äggmannen på 130 ägg.
Sätter nästan i halsen och uttrycker min förvåning över, jag citerar, "vad fan ska du göra med etthundratretti ägg". Pappa hinner inte svara utan telefonen ringer (sidnot: mina föräldrar har världens mest irriterande signal, men det är en annan historia)

- Müller-Rienzburg
[...]
- Hej!
[...]
- Ja, det är klart att vi kan skjutsa dig ikväll.
[...]
- Då kan vi ta med kartan också.
[...]
- Fint vi säger så

Jag tittar helt förbryllat på min käre far som bara ler oförstående på mig.
- Jag kan ju ta lite ägg om det ska vara så, säger jag och försöker vara en duktig son
- Ja, om du betalar för dom, kontrar pappa
- mmm
- Du vet det är ju bra kvalité. Riktigt bra kvalité, inget sådant som man normalt får tag på. Pappa lutar sig tillbaka i sin tron vid köksbordet och flinar lite. "Bara och säga till så fixar vi det", fortsätter han och reser sig upp går och därifrån. Kvar sitter jag helt oförstående.