rienzburg

Det vankas sommartider, och som ni alla vet, grilltider.

Grillning är en djävulusisk passion för mig. Jag kan känna mig som kreativ som Picasso när jag står och smakar av mina röror, skvätter i lite mer citronjuice i marinaden, och får perfekt stekyta på köttet. Nästan lite sådär sensuellt. En liten nervkittlande, pirrande känsla.

Framförallt är det manligt att grilla. Konsten är förhärligad männen och det får en att känna sig lite extra hög på testostoron när man bakom grillförklädet äntligen får ropa: 'Älskling, hur går det med potatisarna? Köttet är snart klart', samtidigt som man tar en klunk utav flaskölet.

Mitt bland alla krav på jämnställdhet så tror jag nog att kvinnorna håller med mig. Låt oss män, stå i solnedgången och jämföra stekspade framför en sprillans ny Weber-grill. Snälla ta det inte ifrån oss.

Nå, håller ni med mig eller inte?