Dödgrävaren pt. II
1.3 ATT LAGA EN RISOTTO
Att laga en risotto är inte svårt, aborioris, vitt vin, buljong, klick smör, persilja, and voila. Helst lite tryffel också, just för att göra saker och ting lite mer intressant. Perfektionisten i mannen gick igång, han visste vad han ville ha och hur han skulle göra det. Samtidigt som pannan stod under kraftig omrörning, gick han igenom Isabelle Skarps plötsliga försvinnande.
Risotton klar och servera, han häller upp vackert och strör lite hackad persilja över. Till detta ett torrt norditalienskt vitvin som är stramt, lite syrligt och jordigt. Maten smakar underbart, helt perfekt. Brevid sig hade han ett anteckningsblock, tider och noteringar nedskribblat i blyerts. Det hade gått en vecka nu, och mannnen hade skapat sig en bra uppfattning över hur Isabelle Skarps vardag såg ut.
Maten var uppäten och anteckningsblocket redan nerstucket i ytterrocken. Han tog skyffeln och ipoden, stängde efter sig. Han tog spaden över axeln och med starka steg gick han ner för sin gata, mot skogen. Det kalla fuktiga, halvlånga gräset gick upp till knät på honom, efter två hundra meter började skogen. Långa lövträd såg ner mot hans gestalt, skuggor skapades utav ingenting. Allt som hördes var ett fras av hans kraftiga steg mot det fuktiga underlaget. Grenar och buskage banade väg för honom. Blicken var svart. En snabb titt ner på klockan. Efter att ha gått i nordöstlig riktning i runt en kvart, byter mannen kurs mot en rakt östlig riktning. Ökar tempot, bryter genom ett buskage, upp på en enslig gångväg. Hennes blonda lockar, passerar honom rakt framför näsan. Hennes doft sticker i hans näsa.. Armani Code. Skyffeln viner genom luften och träffar hennes skallben som spräcks rakt öppet, blodet rinner ut i ur hålet i hennes huvud tillsammans med en grå massa hjärnsubstans. Hennes skri tystnar. Han vänder henne med spaden, hennes blå vackra ögon har fortfarande en strimma liv i sig. Hennes blonda hår, nu blodrött men fortfarande sensuellt. Han ler: 'God natt min sköna'. Höjer spaden och klyver hennes hals itu.
Han andas ut, han sätter på sin iPod. Sätter i hörlurarna, tar tag i den livlösa armen och drar henne tillbaka. Tillbaka mot fältet. Nynnandes.
När han väl är i färd med att börja gräva, byts nynnande ut mot en klar sång. 'Raindrops are falling on my head, im just a guy whos feet are to big for this bed... raindrops are falling on my head'.
Att laga en risotto är inte svårt, aborioris, vitt vin, buljong, klick smör, persilja, and voila. Helst lite tryffel också, just för att göra saker och ting lite mer intressant. Perfektionisten i mannen gick igång, han visste vad han ville ha och hur han skulle göra det. Samtidigt som pannan stod under kraftig omrörning, gick han igenom Isabelle Skarps plötsliga försvinnande.
Risotton klar och servera, han häller upp vackert och strör lite hackad persilja över. Till detta ett torrt norditalienskt vitvin som är stramt, lite syrligt och jordigt. Maten smakar underbart, helt perfekt. Brevid sig hade han ett anteckningsblock, tider och noteringar nedskribblat i blyerts. Det hade gått en vecka nu, och mannnen hade skapat sig en bra uppfattning över hur Isabelle Skarps vardag såg ut.
Maten var uppäten och anteckningsblocket redan nerstucket i ytterrocken. Han tog skyffeln och ipoden, stängde efter sig. Han tog spaden över axeln och med starka steg gick han ner för sin gata, mot skogen. Det kalla fuktiga, halvlånga gräset gick upp till knät på honom, efter två hundra meter började skogen. Långa lövträd såg ner mot hans gestalt, skuggor skapades utav ingenting. Allt som hördes var ett fras av hans kraftiga steg mot det fuktiga underlaget. Grenar och buskage banade väg för honom. Blicken var svart. En snabb titt ner på klockan. Efter att ha gått i nordöstlig riktning i runt en kvart, byter mannen kurs mot en rakt östlig riktning. Ökar tempot, bryter genom ett buskage, upp på en enslig gångväg. Hennes blonda lockar, passerar honom rakt framför näsan. Hennes doft sticker i hans näsa.. Armani Code. Skyffeln viner genom luften och träffar hennes skallben som spräcks rakt öppet, blodet rinner ut i ur hålet i hennes huvud tillsammans med en grå massa hjärnsubstans. Hennes skri tystnar. Han vänder henne med spaden, hennes blå vackra ögon har fortfarande en strimma liv i sig. Hennes blonda hår, nu blodrött men fortfarande sensuellt. Han ler: 'God natt min sköna'. Höjer spaden och klyver hennes hals itu.
Han andas ut, han sätter på sin iPod. Sätter i hörlurarna, tar tag i den livlösa armen och drar henne tillbaka. Tillbaka mot fältet. Nynnandes.
När han väl är i färd med att börja gräva, byts nynnande ut mot en klar sång. 'Raindrops are falling on my head, im just a guy whos feet are to big for this bed... raindrops are falling on my head'.
Kommentarer
Trackback
